Vad ska man egentligen förvänta sig av Sverige i en sådan här match? Är vinsten viktig (alla går vidare hur som helst)? Är det mer viktigt att alla spelare får komma in i turneringen på ett bra sätt och utan skador?

Sannolikt är alltihop lika viktigt och det är precis vad Tre Kronor fick ut av den här matchen. Sverige vann matchen, Henrik Lundqvist (New York Rangers) fick “hålla nollan”, alla kedjorna och backparen fick komma in i turneringen på ett mycket bra sätt.

Tre Kronor fick med sig allt från denna match man hade kunnat förvänta sig och man gjorde det utan att imponera. Det finns mer att ta av på i stort sett allt, men det var en kanonstart på ishockey-turneringen för svensk del i OS i Vancouver, inget snack om någonting annat.

Sverige (Tre Kronor) Samuel Påhlsson, Johan Franzén och Fredrik Modin

Sverige (Tre Kronor) Samuel Påhlsson, Johan Franzén och Fredrik Modin

Det fysiska spelet då?

Matchens behållning var givetvis fjärdekedjan med Fredrik Modin (Columbus Blue Jackets), Samuel Påhlsson (Columbus Blue Jackets) och Johan Franzén (Detroit Red Wings).

Det är inga små pojkar Samuel Påhlsson (183 cm och 92 kg) har med sig som ytterforwards. Fredrik Modin trampar runt med sina 194 cm och 99 kg och Johan Franzén ångar på med sina 191 cm och 101 kg.

GrrrHockey skulle vilja etablera ett nytt begrepp för bland andra dessa herrar. Modin och Franzén är något av vad man skulle kunna kalla Europeiska Power Forwards. Man är inte lika elaka och aggressiva som urtypen av en Transatlantisk Power Forward, men spelstilen är den samma då man med sin fysik och kraft arbetar sig fram och förbi sina motståndare och man använder varje kilo i sina tacklingar och då man bryter in på mål. Men en Europeisk Power Forward drar inte på sig 200 utvisningsminuter under en grundserie i NHL och tar inte en 5-8 hockeyfighter, snarare runt 50 – 80 minuter, men man har målsinnet som krävs av en Power Forward och ska hänga dit minst 30 mål under grundserien i NHL.

Samuel Påhlsson då, jo, det är en fysisk spelare och det är kanske något man inte förknippar honom med eller ger honom “cred” för fullt ut. Påhlsson är ändå den svenska anfallare som delat ut flest tacklingar i NHL de senaste 3½ säsongerna, fler än till exempel Douglas Murray (San Jose Sharks) och Mattias Öhlund (Tampa bay Lightning).

Topplistan för svenskar och tacklingar de senaste 3½ säsongerna (2006/2007 - 2009/2010) ser ut som följer:

1. Niclas Wallin (San Jose Sharks) 538 tacklingar
2. Samuel Påhlsson (Columbus Blue Jackets) 526 tacklingar
3. Douglas Murray (San Jose Sharks) 519 tacklingar
4. Mattias Öhlund (Tampa Bay Lightning) 375 tacklingar
5. Fredrik Sjöstrom (Toronto Maple Leafs) 374 tacklingar
6. Nicklas Grossman (Dallas Stars) 373 tacklingar
7. Niklas Kronwall (Detroit Red Wings) 323 tacklingar
8. Johan Franzen (Columbus Blue Jackets) 314 tacklingar

Påhlsson står sig även i internationell konkurrens. Sedan lockouten 2004/2005 har Samuel Påhlsson placerat sig på Topp20 (oftast ännu högre upp) gällande tacklingar för alla centerforwards i hela NHL. 2005/2006 vann han “tacklingsligan” bland centrar och säsongen efter kom han tvåa. Drar inte på sig särskilt många utsvisningsminuter vilket gör det tydligt att det är rena ärliga tacklingar han delar ut också. Förhoppningsvis ger detta de flesta av GrrrHockey‘s läsare en ny syn på Påhlsson, för det förtjänar han

Hur klarade sig denna GrrrHockey‘s favoritkedja i Tre Kornor i matchen mot Tyskland då?

Jo, i mitten av den första perioden är Johan Franzén i farten och delar ut en tackling i offensivt sarghörn, inget spektakulärt, men skönt att se honom använda sina 191 cm och 101 kg med tanke på skadebekymmer han haft.

Samuel Påhlson fullföljer också en tackling senare i ett fortsatt byte för fjärdekedjan efter en  avblåsning och “fjärdelinan” spelar tufft och fysiskt.

I den andra perioden fortsätter denna formation att leverera och Fredrik Modin fullföljer sin tackling i offensivt  sarghörn och i samma byte är Franzén framme igen och trycker dit en tysk i offensiv zon.

Även i den tredje perioden är fjärdekedjan ute och kör. En minnesvärd situation är när Samuel Påhlsson tacklar två motståndare i en och samma tackling och där Douglas Murray senare trycker dit en tredje tysk med sin patenterade offensiva tackling han använder sig av.

Sverige (Tre Kronor) Douglas "Doug" Murray

Sverige (Tre Kronor) Douglas “Doug” Murray

Douglas Murray (191 cm och 109 kg) har en speciell tackling i sin “tacklings-arsenal” då han ser ointresserad och oförbered ut, men som ofta överraskar motståndare då han helt plötsligt exploderar i en offensiv tackling och han kör den både i sitt klubblag och i landslagsammanhang vilket vi sett tidigare. Den är ruskigt effektiv och många har åkt i isen av Murray på detta vis.

På tal om just Douglas Murray så hade en en helt godkänd match mot Tyskland. Även om vi förväntar oss mer av hans aggressiva och fysiska spel så är det inte mot Tyskland han behöver kliva fram som mest, utan det kommer senare i turneringen och vi på GrrrHockey kan garantera att han gör det också.

Douglas Murray var den svensk som först klev in i handlingen för det fysiska spelet i denna match och det dröjde en bra bit in på den första perioden innan han levererade sin första tackling.

Mot slutet av den första perioden så markerar Murray framför eget mål när Henrik Lundqvist blockerat pucken. En tysk är framme och irriterar, men Douglas är där och håller undan tysken och visar vad som gäller… “inget tjafs med vår målvakt här inte…”.

Den andra perioden blir en relativt lugn period för Murray, men han får vara med i “gruffet” efter Johnny Oduya‘s utvisning för Boarding (2 + 10 minuter) direkt i den andra perioden.

Sedan dröjer det ändå till slutet av denna period innan Murray delar ut en av sina patenterade offensiva tacklingar i denna match.

Murray bildar ju backpar med just Johnny Oduya (Atlanta Thrashers) och har en fysisk spelstil även om han de senaste åren lugnat ner sig betydligt. Är med sina 183 cm och 91 kg ingen bjässe, men kan dela ut tacklingar och vara med när det hettar till. Är tillsammans med Douglas Murray och Mattias Öhlund den ende back i denna laguppställning för Sverige som kastat handskarna i NHL och gått en regelrätt NHL-fight (2007-03-20: Johnny Oduya i sin första NHL-fight).

Oduya hade utöver sin Boarding även en schysst tackling när han väl kom tillbaka på isen efter sina 10 personliga minuter i utvisningsbåset. Axel mot axel på en tysk som trycktes in i sargen.

När vi ändå är inne på backarna så har vi ju matchens och en av turneringens så här långt bästa tacklingar i den Nicklas Kronwall (Detroit Red Wings) delade ut 4½ minut in i den första perioden.

Precis som Douglas Murray har även Nicklas Kronwall en karaktäristisk tackling i den han just delade ut en bit in i den första perioden. Det är ett överraksningsmoment även i Kronwall‘s tackling då han gärna smyger sig upp mot offensiv blålinje och sedan rusar mot den forward i motståndarlaget som precis får en passning och det enda denna spelare hinner med sedan är att titta upp och se “The Kronwall of Pain” komma farande…

Kronwall har delat ut ett antal sådana minnesvärda tacklingar i sin NHL-karriär och ett par av de senaste är dels den i slutspelet förra säsongen på Martin Havlat (Chicago Blackhawks) och även den på Patrick Kaleta (Buffalo Sabres) i början av den nuvarande säsongen.

Nicklas Kronwall vs Martin Havlat

Nicklas Kronwall vs Patrick Kaleta

Kanske minns Ryan Malone nu i USA‘s lag i detta OS denna tackling?

Om vi ska försöka summera det svenska lagets back-uppsättning i detta OS så har vi en riktigt bra fysiskt stark stomme. GrrrHockey-favoriterna är Douglas Murray, Nicklas Kronwall, Johnny Oduya och Mattis Öhlund. Och vilken match han gjorde Öhlund, bra stabil och tung och vilket skott till 1-0!

Öhlund är lite av motsvarighetetn till Påhlsson. Är i skymundan en mycket fysisk t spelande back som gärna delar ut stora tacklingar och som även tar en och annan hockeyfight om och när det behövs (3 Fighting Major förra säsongen bland annat). Öhlund‘s tackling på Phil Kessel (Toronto Maple Leafs) tidigare under säsongen är redan en klassiker…

Mattias Öhlund “destoys” Phil Kessel

Framåt då? Fysiskt starka forwards utöver fjärdekedjan i Tre Kronor?

Nja… Sverige har inte så mycket att komma med där faktiskt… men det var en skön sekvens i matchen mot Tyskland där Daniel Alfredsson (Ottawa Senators) i den andra halvan av andra perioden vann över pucken åt det egnma laget vilket ledde till 2-0 för Tre Kronor. Skönt att se honom trampa efter en “dumpad” puck och vinna närkampen och målet är helt och hållet tack vare Alfredsson‘s fysiska spel.

Vi måste så klart även nämna Peter Forsberg (Modo) som gillar att dela ut tacklingar både med pucken under kontroll och när han får chansen att sätta dit motståndare som har pucken.

Ska bli mycket intressant att se hur Sverige hanterar de mer fysiska lagen lite längre fram i denna turnering.

So far so good… so what? Det gäller att Tre Kronor är som bäst när det gäller som mest.

~ by ZeKe on February 18, 2010.