Kanada, OS Vancouver 2010 - Jarome Iginla, Chris Pronger, Ryan Getzlaf och Shae Weber

Kanada, OS Vancouver 2010 – Jarome Iginla, Chris Pronger, Ryan Getzlaf och Shae Weber

GrrrHockey fortsätter här att analysera de hårdare och tuffare spelarna och trupperna i ishockey-turneringen i OS i Vancouver och efter att först ha kikat på USA (2010-02-16: OS i Vancouver 2010 och hockey-turneringen startar [närblick USA]) kommer vi nu till Kanada.

Natten mot Onsdag 17/2 01:30 lokal tid Sverige så har då Kanada spelat sin första match i hockeyturneringen. Ett stukat revanschsuget Kanada som ju dels förlorat VM på hemmaplan nu senast och som gjorde ett riktigt fiasko i förra OS samt förlotrat en final i JVM nyligen…

Truppen man tagit ut innehåller en hel del väntade namn så klart, men samtidigt rensades det rejält bland de namnkunnigare spelarna och man har så klart ett mycket intressant lag.

En fråga man ställer sig är ju hur många konkurrenskraftiga landslag Kanada skulle kunna ställa upp med i sådana här landslagssammanhang? 10 lag? Säkert och alla skulle konkurrera om guldet… Skrämmande tanke faktiskt…

Nåja, hur som helst… Det vi fokuserar på här på GrrrHockey är ju som bekant de tuffaste och hårdaste spelarna och i Kanada har vi hittat ett par stycken vi gärna lyfter fram.

Kanada – Anfallare:

• Ryan Getzlaf (Anaheim Ducks). Med sina 194 cm och 100 kg är Ryan Getzlaf en stor och tung, men mycket spelskicklig Power Forward. Han är målfarlig och stundtals riktigt elak. Han ligger på c:a 25 mål och runt 100 utvisningsminuter per säsong. Han är inte främmande för att kasta handskarna och ta en fight (12 Fighting Major i sin NHL-karriär) och tacklas mer än gärna (har klättrat senaste säsongerna från att ha legat bland de 20 främsta tacklarna av centrarna i NHL till att ligga på Topp 10 och nu denna säsong 2009/2010 ligger han på en fjärde plats med sitt fysiska spel). Använder sin fysik i sitt kraftfulla spel och har ett riktigt “fighting face”!
• Jarome Iginla (Calgary Flames). Även Jarome Iginla (185 cm och 94 kg) får väl klassas som en Power Forward dock ännu mer målfarlig och mer aggressiv än Getzlaf. Har nått 50 mål i grundserien 2 gånger (6 gånger har han nått 30 mål eller mer i grundserien och kommer även att göra det denna säsong). Snittar c:a 5 hockeyfighter per säsong, men är i övrigt inte överdrivet fysisk i sitt spel. Delar ut en del tacklingar, men ligger inte särskilt högt bland övriga anfallare vad gäller tacklingar. Stort hjärta för sitt lag och är en stor ledare både vid sidan av och på isen.
• Brenden Morrow (Dallas Stars). Brenden Morrow är nog vad man få kalla en småväxt Power Forward (182 cm och 93 kg). Han har den kraftfulla aggressiva spelstilen och har förmågan att kunna göra mål. Har definitivt kapacitet att ligga på c:a 30 mål per säsong kompletterat med närmare 200 utvisningsminuter. Återfinns (när han inte är skadad som förra säsongen) alltid i toppen av de anfallare som delar ut flest tacklingar. Går alltid runt 6 hockeyfighter per säsong och står alltid upp för sina lagkamrater.
• Corey Perry (Anaheim Ducks). Allmänhetens uppfattning av Corey Perry (191 cm och 93 kg) är nog inte att han är en fysisk och aggressiv selare utan snarare kanske en målskytt och en playmaker. Här på GrrrHockey har vi dock genom åren sett och följt den andra sidan av honom. Särskilt de senaste tre säsongerna har en elakare Perry tagit form på västkusten i USA och han snittar nu mer c:a 30 mål och c:a 100 utvisningsminuter med 4 hockeyfighter per säsong. Kan även sätta dit rejäla tacklingar stundtals även om det inte är med den största frekvensen.
• Mike Richards (Philadelphia Flyers). Med risk för att återupprepa tidigare beskrivningar ovan så är Mike Richards (181 cm och 89 kg) även han en småväxt aggressiv spelare som gärna delar ut tacklingar, går en och annan hockeyfight (c:a 5 hockeyslagsmål per säsong), men som även har ett målsinne och är spelskicklig. Kan emellanåt gå över gränsen och dela ut riktigt fula tacklingar och har en och annan avstänging på sitt samvete för detta.

Kanada – Backar:

• Chris Pronger (Philadelphia Flyers). Ja, vad kan man säga om Chris Pronger som inte redan är sagt? Han är ett monster helt enkelt och gör vad som krävs för att hans lag ska vinna. Om det sedan innebär fula armbågstacklingar, slag med klubben eller andra, för motståndare karriärsavgörande, tilltag så gör han det. Med sin enorma storlek (198 cm och 100 kg) har han både räckvidden, tyngden och kraften att skicka sina motståndare i isen eller sargen. Han slåss inte överdrivet mycket, men sitter av sina dryga 100 minuter i utsviningsbåset varje säsong. Att enbart beskriva Pronger som en destruktiv back är inte rättvist heller. Han har ett bra skott och producerar sina poäng säsong efter säsong (drygt 10 mål och 50 poäng per säsong i grundserien i NHL).
• Brent Seabrook (Chicago Blackhawks). Brent Seabrook har haft en utvecklingskurva som är enorm. Inte minst gällande hans fysiska spel. Han har gått från att vara en back bland de 30 främsta när det gäller tacklingar till att de senaste säsongerna konkurrera om topplaceringen som nummer 1. Förra säsongen blev han enbart slagen av Brooks Orpik (Pitsburgh Penguins) och denna säsong ligger han på en 6:e plats bland backarna. Använder sina 191 cm och 99 kg på ett bra sätt.
• Shea Weber (Nashville Predators). Shea Weber (194 cm och 106 kg) är något av en komplett back med en hel del fysiskt spel i sig, men är också en spelskicklig mål- och poängpruducerande back. Har kanske fått en stämpel på sig här i Sverige som en riktig buse efter att ha gått en fight med Andres Lilja (Detroit Red Wings) som slutade illa för svensken (2009-03-01: Andreas Lilja kastade handskarna mot Shea Weber i en hockeyfight). Ligger på Topp20 bland backarna varje säsong för utdelade tacklingar och återfinns som oftast på topplistorna varje säsong när det gäller de värsta och mest spektakulära tacklingarna. Går även några hockeyfighter per säsong (c:a 3-4 Fighting Major), men som sagt är han även en talangfull offensiv back med en riktg hästspark till skott. 23 mål förra säsongen (delad 2:a plats bland backarna i NHL).

Kanada har givetvis ett mycket intressant lag och man kommer också att kunna svara upp mot de flesta andra lag i denna turnering. Känslan är dock att man är lite tunna fysiskt i jämförelse med USA och det ska bli otroligt intressant att se dessa lag mötas Måndag 22/2 kl. 01:45, så ringa in det datumet, det kan bli turneringens bästa match.

~ by ZeKe on February 17, 2010.