GrrrHockey´s tuffhetsranking går vidare med Pittsburgh Penguins
Ok, nu fortsätter vi GrrrHockey´s scouting av NHL-lagen här och detta vad gäller lagens tuffhet. Inför NHL-säsongen hade vi ambitionen att hinna med att rangordna alla 30 lag innan NHL´s grundserie skulle starta, men vi hann med… 4 lag…
Nu gör vi i alla fall Atlantic Division komplett genom att sätta tänderna i ett ungt och hungrigt Pittsburgh Penguins. 25 lag kvar och vi hoppas kunna leverera en komplett tuffhets-analys innan slutspelet börjar…
Här hittar du de tidigare fyra tuffhets-analyserna:
2007-08-31: NHL Silly Season… summering och uppladdning inför försäsongen i NHL (New Jersey Devils) [13 av 30 möjliga tuffhetspoäng]
2007-09-03: GrrrHockey´s tuffhetsranking fortsätter nu med New York Islanders [16 av 30 möjliga tuffhetspoäng]
2007-09-05: New York Rangers… hur tuffa är dom egentligen? [21 av 30 möjliga tuffhetspoäng]
2007-09-18: Philadelphia Flyers flyger… hur högt i tuffhetsrankingen? [20 av 30 möjliga tuffhetspoäng]

Pittsburgh Penguins, ja det mesta brukar ju handla om en viss ung talangfull lagkapten, men inte här… näe… fel forum för sådant mjäk… Vi börjar traditionsenligt med försvaret och Penguins mönstrar tyvärr ett riktigt mjukdjurs-gäng längst bak… Elakast på blålinjen är Brooks Orpik som under sina 233 matcher på 5 säsonger visat upp ett aggressivt och fysiskt spel med en variation av tacklingar och hockeyfighter. Har mest fått negativ publicitet efter en ful tackling bakifrån på Eric Cole (CAR) inför slutspelet säsongen 2005/2006, som Cole på grund av den tacklingen missade helt, förutom 2 matcher… Nu gick det ju trots allt ganska bra för Hurricanes ändå som ju vann Stanley Cup den säsongen…
I övrigt är det riktigt tomt på fysiskt aggressiva backar i Pittburgh… Vi har här också Alain Nasreddine som kan spela tufft, men knappt visat något av det i NHL… I AHL däremot har han visat att det kan gå hett till emellanåt. På sina 740 spelade matcher i AHL har han dragit på sig hela 1 599 utvsiningsminuter och gått 10 hockeyfighter. Motsvarande siffror i NHL är 70 matcher, 82 utvisningsminuter och 2 Fighting Major´s… Skrämmer nog inte många tyvärr…
Värd att nämna är även Ryan Whitney som ser ut att kunna bli en riktig superstjäna i NHL. Han har bra storlek (195 cm/93 kg) och har gått ett par fighter i både NHL och AHL, men kommer nog inte att få “tillåtelse” av coacher/ledning i laget han representerar att löpa linan ut vad gäller det fysiska spelet… Han är tyvärr för talangfull offensivt för det, men har ledaregenskaper och kommer att reagera på fula påhopp på lagkamrater och låta motståndare få veta vart gränsen går.
Lite djupare ner i organisationen i farmarlaget hittar vi potential i form av Ryan Lannon (7 fighter i AHL på 164 matcher) och Deryk Engelland (30 fighter i AHL på 122 matcher), men det är killar draftade långt bak i sina respektive årskullar och ser sannolikt minimalt med istid i NHL framöver…
Anfall: Med tanke på hur Penguins backbesättning ser ut är det tur och kanske skicklighet att man har en av NHL´s hårdaste och bästa fighter (om inte den absolut hårdaste och den bäste av dem alla….) i laget. Vi pratar naturligtvis om Georges Laraque. Laraque kan hantera stora bjässar som Derek Boogaard (MIN) och urstarka fighters som Raitis Ivanans (LA) och även andra tunga erfarna slagskämpar som Donald Brashear (WSH). “Big Georges” kvalar lätt in på en Topp3-lista, här på GrrrHockey, över de bästa fighters NHL har att erbjuda. Det handlar bara om hunger, motivation, att hålla sig skadefri och att få andra fighters att våga utmana honom… Han har på senare år tyvärr haft en negativ trend i antalet fighter, men när han väl kastar handskarna är det stor show och alltid bra underhållning. Här är GrrrHockey´s bevakning av Georges Laraque med en hel del godbitar: Georges Laraque
Utöver Laraque har man fler intressanta veteraner bland anfallarna i truppen som Gary Roberts som är den traditionella urtypen för en Power Forward. Han har säsonger på sitt samvete som 1989/1990 då han på 78 matcher gjorde 38 mål och satt utvisad 222 minuter (en av relativt få som nått de i GrrrHockey´s ögon magiska “30/200″ under en säsong). Ingen statistik tyvärr över antalet Fighting Majors den säsongen, men med tanke på att Gary Roberts snittat ungefär 5 fighter per säsong i karriären så bör antalet hockeyfighter rimligtvis ligga runt 5 den säsongen också. 41 år gammal och har nog passerat “bäst före datumet” och avslutar sannolikt karriären efter denna säsong, men vilken karriär det varit, respekt!
Man har faktiskt fler unga intressanta namn bland forwards i Pittsburgh och en av de mer intressanta spelarna är Colby Armstrong som gjorde sin första hela säsong i NHL förra säsongen och gjorde det med dunder och brak, i alla fall om man tänker på tacklingen han delade ut på Saku Koivu (MTL) och han fick också betala priset för den tacklingen… (2007-02-02: Sheldon Souray försvarar sin lagkapten). Armstrong går ett par fighter varje säsong och är mycket givmild när det gäller att dela ut tacklingar… men har haft det tuungt inledningsvis på denna säsongen 07/08 och kanske att det lossnar nu efter senaste matchen mot New York Rangers då han delade ut hela 7 friska tacklingar.
En liknande profil i Pittsburg är Adam Hall som fått hoppa runt mellan olika lag i sin relativt unga NHL-karriär. Gör några fighter varje säsong och är tuff att möte längs sargerna och i sarghörnen…
Den elakaste spelaren i Penguins är naturligtvis Jarkko Ruutu. Vårdslös, smutsig och en fröjd att ha i det egna laget… Backar inte en tum om det hettar till. Är absolut inte en renodlad fighter utan spelar fysiskt och fullföljer med tacklingar i alla lägen han får. Har gjort upp mot 7 fighter i en säsong, men snittar annars på c:a 3 fighter per säsong och slåss då gärna med andra “mellanviktare” i ligan.
Djupare ner i organisationen i farmarlaget har man veteran-fightern Dennis Bonvie som de senaste 14 åren spelat hela 94 NHL-matcher
men han har hunnit med 41 fighter under dessa matcher. Nu för tiden är han en av de mest slagsmål-flitiga i AHL med ett schysst “track-record” på i snitt 26 fighter de senaste fyra säsongerna. Kommer dock sannolikt inte att spela i NHL mer…
Mer troligt är då att vi kommer att få se en annan spelare, djupt ner i Penguins organisation, i NHL och det är ingen mindre än Derek Boogaard´s (MIN) lillebror… Aaron Boogaard. Han inte samma kroppshydda som storebror, men har samma förkärlek till att kasta handskarna och de senaste tre säsongerna i WHL har han gått hela 47 fighter… Är nyss fyllda 21 år och får stå på tillväxt en stund till innan han blir mogen för NHL…

Pittsburgh Penguins, Jarkko Ruutu, Georges Laraque och Gary Roberts
Sammanfattning: Ja, vad ska man säga om detta lag i någon form av tuffhetsranking-sammahang… Mycket hög högsta-nivå och mycket låg lägsta-nivå… Jo, det är nog en bra sammanfattning. Man har topparna inom varje kategori vi gör bedömningarna på här, men man har verkligen inget djup… Så minsta skada på en fysiskt tuff nyckelspelare ställer hela organisationen i obalans… men får laget behålla sina nyckelspelare friska inom alla kategorier (inte bara de fysiska spelarna) så har vi här en liten “darkhorse” till att kunan skrälla i Stanley Cup-sammanhang. Särskilt med tanke på de offensiva kvaliteér detta lag besitter. Helhetsbetyget blir… 18 av totalt 30 möjliga poäng.
Bästa tacklare: Jarkko Ruutu | Bästa Fighter: Georges Laraque | Bästa Power Forward: Gary Roberts


Leave a Reply