Vilket Power Forward-race det blev i denna match (en av de bästa matcherna denna säsong enligt GrrrHockey). Milan Lucic (Boston Bruins) vs Scott Hartnell (Philadelphia Flyers). Två av de absolut främsta Power Forwards ishockeyvärlden har att erbjuda just nu.

GrrrHockey synar här de många highlights denna match bjöd på.

Säsongens bästa match så här långt? Kan mycket väl ha varit det.

Tidig eftermiddagsmatch (lokal tid) och match kvällen innan för Philadelphia Flyers.

Boston Bruins öppnade också starkast och tog ledningen i inledningen av första perioden.

Då fick nyuppkallade Tom Sestito (Philadelphia Flyers) syn på Milan Lucic vid en tekning och ville visa vad han går för samt väcka det egna laget.

Lucic antog något förvånande utmaningen och var den som landade flest träffar. Först en serie “jersey jabs” och sedan en tung höger som hade golvat de flesta, men Sestito stod kvar och avslutade starkt.

Tom Sestito (Philadelphia Flyers) vs Milan Lucic (Boston Bruins)

Tom Sestito‘s syfte att väcka det egna laget funkade. Ett par byten senare kvitterade Philadelphia Flyers till 1-1.

Efter att Bruins återigen tagit ledningen (1-2) var  det Brayden Schenn (Philadelphia Flyers) som ville väcka det egna laget och han delade ut klockren Open Ice-tackling på Steven Kampfer (Boston Bruins) snett framför Bostons målbur. Axeln satt stenhårt i bröstet på Boston-spelaren som flög baklänges och räddades av att han höll upp huvudet när han landade i isen och därmed inte slår i isen samt av hjälmen (bra att haksnöret inte satt för löst så att hjälme riskerats att lossna). Det blev till slut hela 6 tacklingar från Brayden Schenn i denna mtach.

Sedvanligt följde sedan en fight (trots att det var en regelrätt tackling) och Chris Kelly (Boston Bruins) ger sig på Brayden Schenn och Kelly fick in en första träff och avgjorde fighten direkt. Detta var för övrigt Schenn‘s först hockeyfight i NHL.


Brayden Schenn delar ut en bröstvärmare som når högt på “Richterskalan”.

Mycket bra att Kelly sedan fick 2 minuter  för “Unsportsmanlike conduct”, vilket kanske borde ha varit 2 minuter för “Fighting Instigator”, inte alltid man ser det från domarna.

Bra av Schenn med tacklingen, bra av Kelly som stod upp för egna laget och bra av domaren som inte tog ut Schenn för tacklingen, men som tog ut Kelly 2 minuter.

En av de bästa domarinsatserna denna säsong vad Grrrhockey erfar  faktiskt

Efter ett fruktlöst Powerplay för Flyers fortsatte sedan Milan Lucic-showen. Han fick tag i pucken i mittcirkeln och klev runt ett par Flyers-spelare (som krockade med varandra) och trampade sedan in i slottet och tryckte i väg ett hårt handledsskott upp i krysset till 1-3. Mycket snyggt av Milan Lucic.

Allt detta och en hel del övrigt fysiskt tufft spel enbart i den första perioden.

I den andra inledde Tom Sestito med en något sen tackling på Nathan Horton (Boston Bruins) som “lackade till” och gav tillbaka vilket ledde till en Interference-utvisning och nytt Powerplay för Flyers.

Kort därefter reducerade Scott Hartnell (Philadelphia Flyers) från favoritpositionen i slottet i Powerplay.

Återigen var det alltså Tom Sestito som tog Flyers tillbaka i matchen igen.

Scott Hartnell som hade farsan på läktaren denna eftermiddag var riktigt spelsugen i denna match.

I bytet efter sitt mål passar Hartnell på att först dela ut en riktigt tung tackling på Adam McQuaid (Boston Bruins) bakom Boston‘s målbur och senare i samma byte får Steven Kampfer (Boston Bruins) känna på en bra tackling från Hartnell igen som fullföljer i alla lägen precis som han ska göra.

Scott Hartnell skickar Adam McQuaid in i sargen.

Några minuter senare var Scott Hartnell framme igen och fick tag i pucken lite slumpartat i slottet. Snabb release som han har fick han i väg pucken fort (och som vi alla vet är det viktigare att skjuta fort än hårt) och Tim Thomas (Boston Bruins) fick kapitulera igen.

Hartnell kvitterade därmed till 3-3.

Direkt efter detta mål skickade coach Claude Julien (Boston Bruins) ut fjärdelinan för tekning och coach Peter Laviolette (Philadelphia Flyers) svarade med samma mynt. Då visste vi vad som var på gång…

Pucken släpptes och två par handskar nuddade isen kort därefter.

Jody Shelley (Philadelphia Flyers) och Shawn Thornton (Boston Bruins) gick en riktigt bra, jämn och tät fight där båda fick in ett par träffar och fighten slutade oavgjord.

Jody Shelley vs Shawn Thornton

Jody Shelley gick i och med dessa 5 färska utvisningsminuter upp över 1 500 PIM i karriären och upp på 170 Fighting Majors. Respekt!!!

I mitten av andra perioden var Tom Sestito i farten igen och sänkte ingen mindre än Zdeno Chara (Boston Bruins) med en tung tackling längs sargen i Boston‘s zon. Det hör verkligen inte till vanligheterna att se Chara på isen efter en tackling. Sestito delade ut hela 6 tacklingar i denna match totalt.

I sista minuten av andra perioden fortsatte Hartnell sin uppvisning i Powerplay då han på nytt sökt sig till sin favoritposition högt upp i slottet och nöp dit sitt tredje mål för matchen som Flyers nu hade vänt till 4-3.

Hattar och kepsar slutade aldrig regna ner från läktarna… Så man var tvungen att bryta andra perioden i förtid för att ta de sista sekunderna i början eller mer rätt sagt, inför den på tredje perioden

Direkt i den tredje perioden kvitterade Boston till 4-4. I och med att Milan Lucic assisterade målet gjorde han sitt “Gordie Howe Hattrick” komplett! En hockeyfight, ett mål och en assist.

Detta var Milan Lucic‘s tredje “Gordie Howe Hattrick” i NHL. Det senaste var mot Washington Capitals den 19:e Oktober 2010 då Lucic gjorde just ett mål och spelade fram till ett annat samt då tog sig an John Erskine (Washington Capitals) i en fight.

Det första “Gordie Howe Hattrick” Lucic gjorde var i en match mot Los Angeles Kings den 12:e Oktober 2007 då Lucic gjorde sitt första NHL-mål i karriären och även sin första assist i NHL. Fighten han tog mot Raitis Ivanans (Los Angeles Kings) var hans andra Fighting Major i NHL.

I och med Lucic‘s assist i denna match mot Flyers tog Bruins tillbaka ledningen (4-5).

Flyers svarade med  en Timeout…

I mitten av den sista perioden fick Flyers till en kontring och pressade pucken mot Tim Thomas som inte fick grepp på den och pucken gled runt utan att någon fick kontroll på den. Samtidigt som domaren blåste i pipan i och med att det blev rörigt framför mål så kom Scott Hartnell och tryckte in en rejäl tackling på Chris Kelly. Kanske var den lite sen och något “blindside”, men som helhet regelrätt enligt GrrrHockey.

Shawn Thornton tyckte inte den var ok och tvekade inte att kasta handskarna för att ge sig på Hartnell.

Domarna tog ut Hartnell för 2 minuter “Charging” och Thornton fick sitta 4 minuter… eller ja han behövde inte sitta hela utvisningen. Det hela resulterade ju  i Powerplay för Flyers och där Matt Carle (Philadelphia Flyers) kvitterade med ett rungande slagskott från blålinjen till 5-5.

Frukten av fysyiskt tufft och rejält fysiskt spel av Scott Hartnell ledde till denna kvittering med andra ord.

Helst vill man att en match avgörs under ordinarie tid, men i en match som denna känndes det ändå rättvist att båda lagen fick poäng.

Tim Thomas vann till slut extrapoängen åt Boston Bruins i straffavgörandet.

Power Forward's Milan Lucic (Boston Bruins) och Scott Hartnell (Philadelphia Flyers)

Lucic vs Hartnell – dessa giganter ser efter denna match ut att gå mot 31 mål och 160 utvisningsminuter för Lucic och Hartnell når 44 mål och 124 utvisningsminuter om han håller uppe samma produktion säsongen ut.

Dessa två spelare är denna säsongens största utmanare att bli först att nå 30/200 sedan Keith Tkachuk gjorde denna bedrift säsongen 1996/1997. Tkachuk gjorde då 52 mål och spelade aggressivt till sig 228 utvisningsminuter (4 Fighting Major).

Scott Hartnell har nu 5 mål  på de senaste två matcherna… Han ligger bra till målmässigt och måste nu gasa med utvisningsminuter

Hartnell gjorde 3 mål, men han hade minst (utan att överdriva) fem givna målchanser utöver de skott som resulterade i mål. Killen är “in the zone”!

Tillbakablick: Nog sänkte Milan Lucic sitt anseende ett par snäpp genom den fula och brutala pååkningen av Ryan Miller (Buffalo Sabres) i November, men med denna match är han tillbaka på rätt spår igen.

Utöver redan nämnda spelare är Wayne Simmonds (Philadelphia Flyers) värd ett hedersomnämnande med ett flertal tacklingar och som med bra fysiskt spel imponerade stort i matchen.

Ja, vilken match det var! De som säger att eftermiddagsmatcher oftast är sömniga och tråkiga får tänka om. Säsongens två bästa matcher så här långt har varit eftermiddagsmatcher. Dels denna match mellan Flyers och Bruins, men också matchen mellan förra årets Stanley Cup-finalister Vancouver Canucks och Boston Bruins har varit riktiga kanonmatcher!

Sammanfattningsvis:

• 10 spelmål…
• 1 Gordie Howe Hattrick av Power Forward Milan Lucic
• 1 naturligt Hattrick av Power Forward Scott Hartnell
• 3 hockeyfighter…
• 63 tacklingar varav några riktigt riktigt tunga…
• 100% hockey-underhållning!

Snart Allstar-match i NHL och vi har avverkat drygt hälften av grundserien av säsongen 2011/2012.

Hur har det sett ut för våra svenskar i NHL denna säsong så här långt?

Positiva överraskningar första halvan av grundserien är naturligtvis Alexander Urbom (New Jersey Devils) och Gabriel Landeskog (Colorado Avalanche).

Alexander Urbom kastade handskarna i sin blott andra NHL-match efter att ha blivit uppkallad från farmarligan (Albany Devils) i mitten av December.

Motståndare var den i sammanhanget mycket erfarne och tufft spelande Steve Downie (Tampa Bay Lightning) med många Fighting Majors på sitt samvete (detta var hans 29:e hockeyfight i NHL).

Alexander Urbom klarade sig bra i fighten mycket tack vare sin överlägsna fysik (193 cm och 98 kg) och inte minst med tanke på de hockeyfighter (4 Fighting Major)  han tagit i AHL denna säsong och WHL förra säsongen.

Alexander Urbom (New Jersey Devils) vs Steve Downie (Tampa Bay Lightning)

Den andra positiva överraskningen är Gabriel Landeskog som med sitt fysiska spel delat ut hela 119 tacklingar på sina 48 spelade matcher så här långt.

Det placerar honom överst bland svenskarna i NHL och före spelare som Douglas Murray (San Jose Sharks) och Alexander Edler (Vancouver Canucks).

Bland rookies denna säsong ligger han trea med detta och totalt i NHL faktiskt på en hedersam 25:e plats.

Vi väntar dock på Gabriel Landeskog‘s första hockeyfight i NHL. Han har 6 hockeyfighter i OHL de två senaste säsongerna, men saknar pricken över i:et så här långt…

Gabriel Landeskog (Colorado Avalanche)

I övrigt är det faktiskt riktigt tunt med höjdpunkter ur ett svenskt fysiskt agressivt och tufft spelande perspektiv.

Utöver Alexander Urbom‘s hockeyfight har vi bara Jonathan Ericsson (Detroit Red Wings) och Douglas Murray (San Jose Sharks) med varsin Fighting Major.

Vi får hoppas att den andra halvan av säsongen blir bättre

Gamla sköna videoklipp på de hårdaste tacklarna i NHL, men om du missat dessa är det välinvesterad tid att se dem nu. Har du sett dem tidigare? Se dem igen!

Här har vi allt:
“The Double Dion”, “Animal Ass”, “Samuelsson vs Neely“, “Stevens på Lindros” och “Stevens på Kariya” och mycket mer!

Om vi tycker Elitserien idag 2011 är våldsamt? Då kommer vi inom en mycket snar framtid göra innebandy av ishockeyn i Sverige.

Del 1 av 2 Hårdaste Tacklarna i NHL

Del 2 av 2 Hårdaste Tacklarna i NHL

Ok, alla tacklingarna här är inte regelrätta och det är inte det vi på GrrrHockey vill poängtera att vi ska tillåta, men for the love of god – gör inte innebandy av ishockeyn!

Enforcers, Agitators, Hard-Hitting Defensemen, Fighters, Goons, Tough Guys, Grinders och listan kan göras längre på spelartyper vi bevakar här på GrrrHockey.

En av de spelartyper vi helst av allt lyfter fram är den som kallas Power Forward.

Vi har gjort många försök att beskriva vad en äkta Power Forward står för genom åren (läs ett axplock här: Artiklar om Power Forwards på GrrrHockey)

I Söndags nu så skrev Barry Melrose denna artikel: Who are the greatest power forwards of all time?

Sätter huvudet på spiken gällande Power Forwards, men nog kan man ha synpunkter på Topp 5… och borde det inte göras en mycket längre lista?

Peter Forsberg (Colorado Avalanche)

Tröjan i taket för Peter Forsberg i helgen och nu hänger #21 bredvid #19, #33 och #77. Bra cermoni av Colorado Avalanche och Peter Forsberg.

Peter Forsberg i ett GrrrHockey-perspektiv… Jodå, vad sägs om:

1 NHL-fight (96/97) mot Martin Lapointe (Detroit Red Wings) och även en (1) Fighting Major på försäsongen 2003/2004 mot Sean Avery (då i Los Angeles Kings).

1 av de 8 i “Swedish Aggressive 8“. Bara sju andra svenskar har presterat 100 utvisningsminuter under en grundserie tillsammans med Peter Forsberg. Säsongen 1998/1999 spelade Forsberg 78 matcher och stänkte dig 30 mål och hann samtidigt med 108 minuter i utvisningsbåset. Mer om “Swedish Aggressive 8” här: (2009-02-25) Fysiska svenska spelare i NHL

Ja, vad ska man mer säga om en spelare som spelade med den mest perfekta balansen av passion och aggression och som med största sannolikhet för evigt kommer att vara den mest kompletta ishockey-spelaren i svensk ishockey-historia.

En Europeisk Powerforward som spelade kraftfullt och som både kunde ta och dela ut rejäla tacklingar. En spelare med rätt mix av “passion and aggression”!

Du gjorde oss svenska hockeyfans stolta varje gång du var på isen!

Detta kan vara den bästa #21 tribute-videon som finns!

Tack för allt Peter!

/Zeke Holmgren, GrrrHockey.com

NHL Premiere i Stockholm, Globen och det blev en rätt trevlig tillställning måste vi få säga.

Många av de profiler vi lyfte fram i “förhandssnacket” visade sig också vara de spelare som var framstående i matchen.

Och visst fick vi en NHL-fight också!

Var det lite “GrrrHockey-Twitter-Voodoo” som hjälpte till?

I första periodpausen:

GrrrHockey Twitter

Clifford vs Prust

Inte den bästa av hockeyfighter, men det är en NHL-HOCKEYFIGHT PÅ SVENSK MARK! Svenska publiken i Globen? Jodå, de står upp och applåderar

Inget Hockeyfightupprop i år här på GrrrHockey (tack för senast alla som var med, ett riktigt skönt minne här på GrrrHockey-redaktionen), men för den sakens skull finns det ju ingen anledning att inte hoppas på ett par bra NHL-slagsmål i helgen som kommer.

Vilka ska du då hålla ögonen på, denna NHL Premiere-helg i Stockholm, Globen?

Jo, vi får faktiskt fin-fint besök både Fredag och Lördag.

“Fredagslistan”

New York Rangers
Vi börjar med “hemmalaget” New York Rangers som ju tyvärr tappat i slagstyrka i och med “svarta sommaren 2011″ (R.I.P. Derek Boogaard, Wade Belak och Rick Rypien).

I dagarna har man även gjort sig av med superpesten och lättviktaren (i hockeyfight-sammanhang) Sean Avery.

De spelare vi ska hålla ordning på är därför följande i respektive kategori, se nedan.

Hockeyfighters:

#8 Brandon Prust
Prust (@BrandonPrust8) hade en bra säsong förra året. 18 hockeyfighter (7 wins, 7 draws och 4 losses). Har med sina 183 cm och 90 kg svårt att mäta sig mot de allra största slagskämparna, men vann hela 4 av 11 fighter förra säsongen mot andra slagskämpar i ligan som är betydligt större fysiskt sätt. Hade sin kanske bästa fight mot Daniel Carcillo (då i Philadelphia Flyers) då Prust hade övertaget hela den långa fighten för att sedan “golva” Carcillo mot slutet.

Brandon Prust vs Caniel Carcillo

#71 Mike Rupp
Om Brandon Prust är “middle weight” av fighters i New York Rangers så är Rupp (@Rupper17) den som står för “heavy weight”-bataljerna (196 cm och 110 kg). Har faktiskt blivit mer och mer aktiv som NHL-fighter på ålderns höst. Har sedan flytten från New Jersey Devils 2009 presterat sin bästa hockey någonsin. Blir spännande att följa hans framfört i Rangers nu sedan senaste flytten från Penguins i somras. Värmde upp på försäsongen nu genom att ta sig an den erkände och etablerade hockeyfightern Eric Boulton (New Jersey Devils).

Mike Rupp vs Eric Boulton

Powerforwards:

#22 Brian Boyle – Här har vi en old school Powerforward in the making.  Boyle kan förhoppningsvis fortsätta sin produktiva och positva trend från förra säsongen. 21 mål och 74 utvisningsminuter och 4 Fighting Major. Kan med sina dryga 2 meter och 110 kg verkligen forcera vilket försvar som helst. Blivande (om inte redan) GrrrHockey-favorit kanske inte i klass med Milan Lucic (Boston Bruins), men kan närmas sig med en bra säsong 20111/2012.. Behöver dock bli ännu mer elak och fysisk i sitt spel. Delade ut flest bröstvärmare i Rangers förra säsongen med 240 tacklingar.

# 17 Brandon Dubinsky – Hårdför spelstil och kan använda nävarna till att sätta dit pucken och trycka till motståndare. Hade sin bästa säsong förra säsongen med 24 mål och 100 utvisningsminuter varav 4 Fighting Major. Ingen bjässe, men bra size med sina 185 cm och 95 kg.

# 24 Ryan Callahan - Den nyutnämnde lagkaptenen Ryan Callahan nämner vi också här och får väl egentligen infinna sig i att kallas en lättviktare i Powerforward-sammanhang.  Callahan använder i alla fall sina 180 cm och 86 kg flitigt och var den spelare i Rangers som tacklades näst mest förra säsongen. Tar alltid ett par (minst) hockeyfighter varje säsong också.

Hard hitting defensemen:

# 5 Dan Girardi – Det är ganska tunt faktiskt på blålinjen i Rangers. Mest aktiva tacklare är Dan Girardi med 195 tacklingar förra säsongen. 1 hockeyfight 2010/2011…

# 38 Michael Sauer – Sauer är den i försvaret som först kastar handskarna när det hettar till. Gick 7 hockeyfighter i sin rookie-säsong 2010/2011.

Bonus:
En “Goalie fight” måste väl ändå vara för mycket att hoppas på? Martin Biron (då i Buffalo Sabres) har kastat handskarna en gång mot Ray Emery (då i Ottawa Senators). Synd att Ray Emery inte stannat kvar i Anaheim Ducks från förra säsongen… Ducks kommer ju på besök till Stockholm på Lördag och kanske att kanske… eller nja… men då hade vi garanterat kört ett “GOALIE FIGHT UPPROP 2011” här på GrrrHockey

Los Angeles Kings
Vi fortsätter “Fredagslisten” med “gästande” Los Angeles Kings. Kings har en mycket spännande mix av spelartyper och här ryms både renodlade Enforcers och Powerforwards och andra fysiskt spelande spelare.

Håll ett extra öga på följande spelare, se nedan.

Hockeyfighters:

#13 Kyle Clifford - Vilken dundersuccé Clifford gjorde i sin debutsäsong 2010/2011. Endast 20 år (19 år under första halvan av säsongen) så gick han obesegrad genom sina första 6 hockeyfighter (5 vinster och en oavgjord). Totalt kastade Clifford handskarna vid 18 tillfällen och vann hälften av slagmålen (9 vinster, 6 oavgjorda och endast 3 förluster). Han vann 3 fighter på KO och 1 på TKO… Detta är ett stort framtidsnamn på “fighterhimlen”. 188 cm och 94 kg idag och kommer säkert bygga på sig framöver, ett stort framtidsnamn som sagt. Straffar sina motståndare med tunga tacklingar också, 5:e plats i Kings förra säsongen med 138 tacklingar.

Kyle Clifford i en av sina bättre fighter förra säsongen – här mot Brad Staubitz

# 19 Kevin Westgarth – I Los Angeles Kings huserar även Westgarth som är en “heavy weight” med sina 193 cm och 106 kg. Även Westgarth gjord en bra debutsäsong i NHL. 15 Fighting Major och många balaljer mot de allra tuffaste i ligan (hans Fight Card 2010/2011  inkluderar fruktade namn som George Parros, Cam Janssen, Jared Boll, David Koci, Jody Shelley, D.J. King, Paul Bissonnette, Deryk Engelland och John Scott bara för att nämna några…). Även Westgarth är ett framtidsnamn vi kommer att hålla ögonen på framöver, var så säkra.

Powerforwards:

#23 Dustin Brown – Lagkapetnen i Kings återfinns säsong efter säsong i toppen av “tacklingsligan” och förra året kom han på tredje plats med sina 300 utdelade tacklingar. Är även en målgörare (nosar på 30 mål per säsong) och anväder sitt fysiska spel för att skapa utrymme för sig själv och lagkamraterna.

#25 Dustin Penner – Är trots att han är kanadensare en typisk Europeisk Powerforward och med det menar vi att han är en snällt fysiskt spelande Powerforward. Använder sin storlek och sin fysik att trycka sig fram in på mål, men kastar inte handskarna och tacklas heller inte i någon större utsträckning.

#10 Mike Richards – Nyförvärvet från Philadelphia Flyers, Mike Richards, är ett krutpaket och delar ut både tacklingar och rallarsvingar vid rätt tillfällen. Snittar c:a 4 fighter per säsong och producerar även poäng och c:a 30 mål per säsong. Är liten, men naggande god.

Hard hitting defensemen:

# 2 Matt Greene – Greene är granitblocket längst bak som levererar tunga tacklingar frekvent och kastar även handskarna när det krävs.

Inte många timmar kvar till nedsläpp nu.

Börja ladda ordentligt nu och se till att hålla ett extra öga på ovan spelare!

Douglas Murray (San Jose Sharks) mot Antoine Roussel (Vancouver Canucks)

Douglas Murray (San Jose Sharks) har öppnat NHL-försäsongen 2011/2012 storstilat.

Han gjorde mål i sin första match och i nattens möte med Vancouver Canucks, i sin andra match på försäsongen, delade han ut en tuff tackling på Maxim Laperriere (Vancouver Canucks) som kanske var något sen och Laperriere var snabb på att låta Douglas Murray få veta det.

Dock var det inte Laperriere som hamnade i klorna på Douglas Murray utan Antoine Roussel (Vancouver Canucks). Storleksskillnaden dem emellan är påtaglig, men Roussel såg nog chansen att visa upp sig för coacherna i Canucks att han är beredd att göra vad som krävs för att få spela i NHL efter försäsongen.

Douglas Murray i sin första hockeyfight denna säsongen 2011/2012

Här på GrrrHockey peppade vi ju Douglas Murray ganska hårt inför NHL-premiären förra året i vårt “Hockeyfightuppror” och vi kommer givetvis fortsättningsvis att punktmarkera och bevaka Douglas även denna säsong.

Försäsongen har som sagt börjat bra:

•  2 Matcher
•  1 Mål
• +2 Plus/minus-statistiken
• 7  Utvisningsminuter
• 1 Hockeyfight

Visst får vi emellanåt se en och annan hockeyfight mellan målvakterna i NHL, men det är inte ofta vi får se målvakterna dela ut tacklingar.

Nu är Tim Thomas (Boston Bruins) ingen vanlig målvakt. Hans spelstil beskrivs bäst av lagkamraten Patrice Bergeron (Boston Bruins) som säger att Tim Thomas spelstil är mer av en “Battle-fly” och syfter givetvis på “Butterfly” vilket de flesta målvakter utövar nu för tiden.

Tim Thomas själv hävdar givetvis att det finns en tanke och plan bakom alla galenskaperna, men nog är det en oortodox spelstil han använder sig av.

I match 3 av Stanley Cup-finalen mellan Boston Bruins – Vancouver Canucks fick vi ett fint smakprv av “Battle-fly” när Tim Thomas delade ut en tackling på Henrik Sedin (Vancouver Canucks).

Henrik Sedin får smaka på vad en “Battle-fly”-målvakt kan bjuda på

På tal om hockeyfighter i inledningen ovan så såg vi faktiskt tidigare i Stanley Cup-slutspelet i år att Tim Thomas också kan kasta handskarna och ta en hockeyfight. Efter ganska lång betänketid tröttnade Tim Thomas på att Carey Price (Montreal Canadiens) inte kunde hålla sig undan då utespelarna gjorde upp bakom Montreal Canadiens målbur.

Tim Thomas och Carey Price kastar handskarna

Tacklingen på Henrik Sedin var inte första gången det här slutspelet som Tim Thomas gav sig på en utespelare. I serien mot Tampa Bay Lightning så gav han sig på Ryan Malone (Tampa Bay Lightning) på ett liknande sätt.

Tim Thomas ger sig på Ryan Malone


Match 4 i kväll/i natt… kan knappt vänta. Vilken finalserie detta har blivit. Må bästa lag vinna! Vilket alltid är fallet i NHL. Bästa laget vinner alltid när det avgörs i bäst av 7 matcher.