Tre Kronor (Sverige) Niklas Kronwall med sin tackling eller tacklingar kallade "The Kronwal Of Pain"

Tre Kronor (Sverige) Niklas Kronwall med sin tackling eller tacklingar kallade “The Kronwall Of Pain”

Tre Kronor gjorde ingen höjdarmatch mot Vitryssland, men återigen så fick man ändå med sig vad man behövde från matchen. En vinst och nu får laget spela ihop sig utan större press utifrån.

Gällande det fysiska spelet var det riktigt blekt inledningsvis… Ett par minuter in i första perioden så var fjärdekedjan (Modin/Påhlsson/Franzén) inne och spelade lite småfysiskt i alla fall. 10 minuter in i matchen och vi hade fortfarande inte sett en enda ordentlig tackling. Fjärdekedjan med Fredrik Modin (Columbus Blue Jackets) i farten var mot slutet av perioden i offensivt  sarghörn och delade ut en ok tackling, men inte mycket till tackling egentligen…

Med drygt 5 minuter kvar av första perioden så ser vi till slut en riktig tackling i denna match och det är de Olympiska spelens tacklingskung i Vanclouver så här långt, Niklas Kronwall (Detroit Red Wings) som är uppe vid offensiv blålinje som vanligt, men denna gång är han ännu högre upp än vanligt och två-tre meter in i zonen. Han delar ut en riktig “Kronwall Of Pain” vilket dels leder till en bra målchans och sedan även en utvisning för Vitryssland.

Se tacklingen här: SVT Play (spola fram till c:a 00:39:39för att se tacklingen “live” och för lite sköna repriser gå fram till 00:40:38 (sköna repriser och i slow motion).

I den andra perioden fortsätter tyvärr det sömniga fysiska spelet och halvtacklingar av Modin och Douglas Murray (San Jose Sharks) är väl egentligen det enda vi får se. Douglas Murray försöker med 4,5 minuter kvar av perioden sin patenterade offensiva tackling, men missar och det händer inte så mycket.

På tal om Douglas Murray är här ett skönt reportage med just Douglas Murray: “Jag är stolt att spela för Sverige“

I fortsättningen av matchen och i den tredje perioden så hade  Samuel Påhlsson (Columbus Blue Jackets) och Mattias Öhlund (Tampa Bay Lightning) varsin bra tackling.

Men framförallt så såg vi ytterligare en “Kronwall Of Pain” och detta i mitten av den tredje perioden. Se tackling här: SVT Play Spola fram till 01:59:05 för att se “Live” och sköna repriser vid 01:59:47.

Det var den tredje tacklingen Niklas Kronwall delade ut på samma sätt i denna ishockey-turnering. Mot Tyskland såg vi samma tackling: SVT Play Spola fram till 00:12:19 för “Live” och för repriser se 00:14:15.

Det är för härligt att se Niklas Kronwall leverera dessa tacklingar match efter match och här på GrrrHockey hoppas vi att han fortsätter hela turneringen



Kanada - Ryan Getzlaf, Chris Pronger, Brenden Morrow och Mike Babcock

Kanada – Ryan Getzlaf, Chris Pronger, Brenden Morrow och Mike Babcock

Kanada mot Schweiz i OS Vancouver 2010. Vi såg ett Kanada som växte under matchen i sin första match i denna ishockey-turnering mot Norge för ett par dagar sedan då Kanada inledde skakigt, men som under matchen verkligen tog kommandot och ägde i stort sett alla händelser ute på isen.

Skulle det bli ett liknande scenario mot Schweiz?

Näe, verkligen inte. Det blev precis tvärtom… Kanada inledde friskt och bytte chanser och anfall med Shweiz och såg inte ut att oroa sig för någonting. Det var ett högt tempo i matchen inledningsvis. Fram och tillbaka åt båda hållen.

Inte mycket till fysiskt spel i den första halvan av den första perioden direkt. Med drygt 6 minuter kvar av perioden så sätter i alla fall till slut Joe Thornton (San Jose Sharks) dit en tung tackling. Han fullföljer på en Schweizisk spalre i kortsargen i offensiv zon och hela ishallen lever med i tacklingen. En mycket bra tackling.

Shea Weber (Nashville Predators) delar ut en tryckare i defensivt sarghörn mot slutet av perioden också, men inte mycket till fysiskt spel i den första perioden som sagt.

En bit in i den andra perioden har Brenden Morrow (Dallas Stars) en tuff tackling på en schweizare i offensiv zon.

Ryan Getzlaf (Anaheim Ducks) tar ton i egen zon när han avväpnar en anfallande schwezisk spelare senare i den andra perioden. Bra “backchecking” av Getzlaf som tacklar pucken från sin motspelare och Kanada tar sig ur egen zon.

I de sista sekunderna av mittperioden blir Chris Pronger (Philadelphia Flyers) personlig och tar en onödig och självisk utvisning. GrrrHockey skrev om det tidigare (2010-02-17: Kanada’s lag i OS i Vancouver) att Pronger är oberäknelig och kan göra i stort sett vad som helst. I detta fall drar han ner sitt eget lag i källaren och Schweiz kvitterar…

I den tredje perioden ser vi återigen hur pressen på Kanada tynger laget. Om Kanada växte under matchen mot Norge senast så gjorde man precis tvärtom i denna match och den tredje perioden blir en jämn kamp mellan lagen.

Chris Pronger fortsatte i den tredje peridoen att leverera sina slashingar och crosscheckingar i varje närkamp.

När matchen verkligen håller på att glida Kanada ur händerna så agerar coach Mike Babcock (Detroit Red Wings) och han skickar ut Mike Richards (Philadelphia Flyers) och Brenden Morrow på uppdrag i mitten av tredje perioden. Richards och Morrow levererar ett grymt bra byte med ett antal stora tacklingar och får igång både lagkamrater och publik igen.

Getzlaf visar senare samma beslutsamhet och forecheckar högt och trycker dit en motspelare i Schweiz som tar burskydd.

Det hjälper dock inte hela vägen och Babcock blir tvungen att ta timeout, men det hela rinner iväg till både OT och straffläggning…

Det gick verkligen trögt för stjärnorna i Kanada i den sista perioden.  Frågor man ställer sig är… Har dom (stjärnspelarna i Kanada) karaktär att vända på matcher som glider dem ur händerna? Har man spelare som kan leverera när det är jobbigt? Joe Thornton och Patrick Marleau i San Jose Sharks har bevisat vid ett flertal tillfällen att de inte kan leverera under press och när det går tungt…

Deras nya kedjekamrat Dany Heatley har tidigare visat i Ottawa Senators att han inte kan leverera under press (tänker på Stanley Cup-finalerna mot Anaheim Ducks 2006/2007).

Jarome Iginla (Calgary Flames) vek ner sig mot Tampa Bay Lightning 2003/2004 och Chris Pronger… vad har han vunnit? I sin enda Stanley Cup-final med Edmonton Oilers så vek även han ner sig när hans lag förlorade mot Carolina Hurricanes 2005/2006…

Roberto Loungo (Vancouver Canucks) som är en av världens bästa målvakter, men som även han aldrig vunnit någonting…

Är Kanada egentligen bara en samling förlorare?

Ok, det var kanske att gå för långt…

Det finns givetvis en rad spelare som vunnit Stanley Cup och som levererat under press. Ta bara Sidney Crosby (Pittsburgh Penguins) som levererat under press sedan han var typ 15 år, men han har varit blek i turneringen så här långt… dock var det Crosby som till slut räddade Kanada i denna match då han under straffläggningen återigen visade att han kan vara bäst när det gäller som mest, en av de bästa (om inte rent av den bästa) egenskaper en ishockeyspelare kan ha.

Givetvis var Martin Brodeur (New Jersey Devils) en bidragande faktor också

Hjärtat i halsgropen för Kanada givetvis, men det kan samtidigt ha varit en nyttig läxa inför fortsättningen av turnerigen.



David Backes, Ole-Kristian Tollefsen och Martin Laumann Ylven

David Backes, Ole-Kristian Tollefsen och Martin Laumann Ylven

USA imponerade stort på GrrrHockey i första matchen mot Schweiz (2010-02-17: USA manglade Schweiz som väntat [OS i Vancouver 2010]). Lika imponerande var inte USA i denna match. Man gjorde dock vad man skulle och lite som Sverige besegrade Tyskland så besegrades Norge av USA i denna match.

Inte den mest spännande matchen i OS så här långt, men här är i alla fall lite korta punkter gällande det fysiska spelet och de fysiska spelarna.

Bobby Ryan (Anaheim Ducks) är den som först bjuder på fysiskt spel i denna match då han fullföljer en tackling i våldsam fart ner mot kortsidan i Norge’s zon. Det leder till lite “gruff” mellan spelarna efter avblåsningen då norrmännen inte gillade den tacklingen.

Backen Tim Gleason (Carolina Hurricanes) satsar på en tackling, men missar på egen blålinje…. Det var inte långt ifrån att den satt och hade den suttit hade nog Per-Åge Skröder fått sällskap på pressläktaren av en norsk lagkamrat…

Flitige tacklaren Dustin Brown (Los Angeles Kings) backcheckar senare i perioden hårt och hinner ifatt en norrman i mittzon och trycker in honom i sargen.

Power Forward Ryan Malone (Tampa Bay Lightning) står stadigt mitt i slottet och styr upp en puck i ribban en bit in i den första perioden.

Lite senare ser vi David Backes (St Louis Blues) ta kontroll över pucken och från offensivt sarghörn driver han in på mål med flertalet norska spalare hängandes i hasorna. Han ser oehört stark ut Backes, men når inte hela vägen fram denna gång…

Det är inte bara amerikaner som spelar fysiskt i denna match. Martin Laumann Ylven (Linköping) fullföljer ett par tacklingar i offensivt kortplank. Han delar ut ett par riktigt tunga tacklingar.

I mitten av den första perioden så blir det stökigt efter en blockering i norges zon och det ger Ole-Kristian Tollefsen (Detroit Red Wings) chansen att presentera sig för första gången i denna ishockey-turnering. Han flinar upp ordentligt efter att ha förlorat hjälmen i tumultet och de flesta i USA vet nog vad han går för och tar det hyfsat varsamt för att inte väcka den björn som sover… Tollefsen är ju lite av “Norge’s Douglas  Murray” och har 20 Fighting Major på sitt samvete de senaste säsongerna i NHL.

I den andra perioden ser vi ett Norge som jobbar sig in i matchen och detta mest beroende av att USA dragit ner på farten. USA försöker komma igång igen genom Ryan Malone som delar ut en hård tackling på Tollefsen. Malone delar ut två tacklingar till i samma byte och han ser ut att verkligen försöka väcka det egna laget. Riktigt snyggt jobbat.

I bytet efter är David Backes ute och får chansen att sätta dit en norrman bakom offensiv målbur ch den chansen tar han givetvis. USA ser ut att ha vaknat igen…

Ole-Kristian Tollefsen visar framfötterna igen senare i perioden då han i numerärt underläge identifierar att en amerikansk spelare tappar kontrollen på pucken och ruser direkt och sätter dit en bra tackling vilket leder till att Norge får pucken ur zon.

I USA finns också backar som med fysiskt spel kan se till att skapa chanser offensivt. Det är Brooks Orpik (Pittsburgh Penguins) som med en tackling i egen zon får till en kontring för sitt eget lag.

Mot slutet av den andra perioden delar Bobby Ryan ut en offensiv tackling samtidigt som han dumpar pucken utanför offensiv blålinje. Smart spelat av Ryan.

I slutet av perioden är Ryan Callahan (New York Rangers) ute och smäller på och även Backes också… USA ser ut att vilja avsluta perioden starkt. David Backes hinner med ytterligre en tackling i det sista bytet för perioden och stressar Norge till misstag. Det blir lite grinigt efter att slutsignalen gått för perioden och David Backes passar på att  dela ut ett par “face wash” med handskarna i ansiktet på norska spelare.

Den tredje perioden blir inte särskilt fysisk, men i mitten av perioden ser vi återigen David Backes i farten, men kanske med en tveksam tackling denna gång då en norrman åker in i sargen med huvudet före… Dock ser tacklingen ut att ta axel mot axeloch det blir hur som helst ingen utvisning i alla fall.

Med enbart några minuter kvar av matchen är  Martin Laumann Ylven ute på isen och fullföljer en tung tackling och Norge har emellanåt bjudit på bra fysiskt spel i denna match.

Ingen match som går till historien kanske, men fjärdekedjan och framförallt David Backes fortsätter att imponera i USA. I Norge var det Tollefsen och Laumann Ylven som imponerade.



Vad ska man egentligen förvänta sig av Sverige i en sådan här match? Är vinsten viktig (alla går vidare hur som helst)? Är det mer viktigt att alla spelare får komma in i turneringen på ett bra sätt och utan skador?

Sannolikt är alltihop lika viktigt och det är precis vad Tre Kronor fick ut av den här matchen. Sverige vann matchen, Henrik Lundqvist (New York Rangers) fick “hålla nollan”, alla kedjorna och backparen fick komma in i turneringen på ett mycket bra sätt.

Tre Kronor fick med sig allt från denna match man hade kunnat förvänta sig och man gjorde det utan att imponera. Det finns mer att ta av på i stort sett allt, men det var en kanonstart på ishockey-turneringen för svensk del i OS i Vancouver, inget snack om någonting annat.

Sverige (Tre Kronor) Samuel Påhlsson, Johan Franzén och Fredrik Modin

Sverige (Tre Kronor) Samuel Påhlsson, Johan Franzén och Fredrik Modin

Det fysiska spelet då?

Matchens behållning var givetvis fjärdekedjan med Fredrik Modin (Columbus Blue Jackets), Samuel Påhlsson (Columbus Blue Jackets) och Johan Franzén (Detroit Red Wings).

Det är inga små pojkar Samuel Påhlsson (183 cm och 92 kg) har med sig som ytterforwards. Fredrik Modin trampar runt med sina 194 cm och 99 kg och Johan Franzén ångar på med sina 191 cm och 101 kg.

GrrrHockey skulle vilja etablera ett nytt begrepp för bland andra dessa herrar. Modin och Franzén är något av vad man skulle kunna kalla Europeiska Power Forwards. Man är inte lika elaka och aggressiva som urtypen av en Transatlantisk Power Forward, men spelstilen är den samma då man med sin fysik och kraft arbetar sig fram och förbi sina motståndare och man använder varje kilo i sina tacklingar och då man bryter in på mål. Men en Europeisk Power Forward drar inte på sig 200 utvisningsminuter under en grundserie i NHL och tar inte en 5-8 hockeyfighter, snarare runt 50 – 80 minuter, men man har målsinnet som krävs av en Power Forward och ska hänga dit minst 30 mål under grundserien i NHL.

Samuel Påhlsson då, jo, det är en fysisk spelare och det är kanske något man inte förknippar honom med eller ger honom “cred” för fullt ut. Påhlsson är ändå den svenska anfallare som delat ut flest tacklingar i NHL de senaste 3½ säsongerna, fler än till exempel Douglas Murray (San Jose Sharks) och Mattias Öhlund (Tampa bay Lightning).

Topplistan för svenskar och tacklingar de senaste 3½ säsongerna (2006/2007 - 2009/2010) ser ut som följer:

1. Niclas Wallin (San Jose Sharks) 538 tacklingar
2. Samuel Påhlsson (Columbus Blue Jackets) 526 tacklingar
3. Douglas Murray (San Jose Sharks) 519 tacklingar
4. Mattias Öhlund (Tampa Bay Lightning) 375 tacklingar
5. Fredrik Sjöstrom (Toronto Maple Leafs) 374 tacklingar
6. Nicklas Grossman (Dallas Stars) 373 tacklingar
7. Niklas Kronwall (Detroit Red Wings) 323 tacklingar
8. Johan Franzen (Columbus Blue Jackets) 314 tacklingar

Påhlsson står sig även i internationell konkurrens. Sedan lockouten 2004/2005 har Samuel Påhlsson placerat sig på Topp20 (oftast ännu högre upp) gällande tacklingar för alla centerforwards i hela NHL. 2005/2006 vann han “tacklingsligan” bland centrar och säsongen efter kom han tvåa. Drar inte på sig särskilt många utsvisningsminuter vilket gör det tydligt att det är rena ärliga tacklingar han delar ut också. Förhoppningsvis ger detta de flesta av GrrrHockey’s läsare en ny syn på Påhlsson, för det förtjänar han

Hur klarade sig denna GrrrHockey’s favoritkedja i Tre Kornor i matchen mot Tyskland då?

Jo, i mitten av den första perioden är Johan Franzén i farten och delar ut en tackling i offensivt sarghörn, inget spektakulärt, men skönt att se honom använda sina 191 cm och 101 kg med tanke på skadebekymmer han haft.

Samuel Påhlson fullföljer också en tackling senare i ett fortsatt byte för fjärdekedjan efter en  avblåsning och “fjärdelinan” spelar tufft och fysiskt.

I den andra perioden fortsätter denna formation att leverera och Fredrik Modin fullföljer sin tackling i offensivt  sarghörn och i samma byte är Franzén framme igen och trycker dit en tysk i offensiv zon.

Även i den tredje perioden är fjärdekedjan ute och kör. En minnesvärd situation är när Samuel Påhlsson tacklar två motståndare i en och samma tackling och där Douglas Murray senare trycker dit en tredje tysk med sin patenterade offensiva tackling han använder sig av.

Sverige (Tre Kronor) Douglas "Doug" Murray

Sverige (Tre Kronor) Douglas “Doug” Murray

Douglas Murray (191 cm och 109 kg) har en speciell tackling i sin “tacklings-arsenal” då han ser ointresserad och oförbered ut, men som ofta överraskar motståndare då han helt plötsligt exploderar i en offensiv tackling och han kör den både i sitt klubblag och i landslagsammanhang vilket vi sett tidigare. Den är ruskigt effektiv och många har åkt i isen av Murray på detta vis.

På tal om just Douglas Murray så hade en en helt godkänd match mot Tyskland. Även om vi förväntar oss mer av hans aggressiva och fysiska spel så är det inte mot Tyskland han behöver kliva fram som mest, utan det kommer senare i turneringen och vi på GrrrHockey kan garantera att han gör det också.

Douglas Murray var den svensk som först klev in i handlingen för det fysiska spelet i denna match och det dröjde en bra bit in på den första perioden innan han levererade sin första tackling.

Mot slutet av den första perioden så markerar Murray framför eget mål när Henrik Lundqvist blockerat pucken. En tysk är framme och irriterar, men Douglas är där och håller undan tysken och visar vad som gäller… “inget tjafs med vår målvakt här inte…”.

Den andra perioden blir en relativt lugn period för Murray, men han får vara med i “gruffet” efter Johnny Oduya’s utvisning för Boarding (2 + 10 minuter) direkt i den andra perioden.

Sedan dröjer det ändå till slutet av denna period innan Murray delar ut en av sina patenterade offensiva tacklingar i denna match.

Murray bildar ju backpar med just Johnny Oduya (Atlanta Thrashers) och har en fysisk spelstil även om han de senaste åren lugnat ner sig betydligt. Är med sina 183 cm och 91 kg ingen bjässe, men kan dela ut tacklingar och vara med när det hettar till. Är tillsammans med Douglas Murray och Mattias Öhlund den ende back i denna laguppställning för Sverige som kastat handskarna i NHL och gått en regelrätt NHL-fight (2007-03-20: Johnny Oduya i sin första NHL-fight).

Oduya hade utöver sin Boarding även en schysst tackling när han väl kom tillbaka på isen efter sina 10 personliga minuter i utvisningsbåset. Axel mot axel på en tysk som trycktes in i sargen.

När vi ändå är inne på backarna så har vi ju matchens och en av turneringens så här långt bästa tacklingar i den Nicklas Kronwall (Detroit Red Wings) delade ut 4½ minut in i den första perioden.

Precis som Douglas Murray har även Nicklas Kronwall en karaktäristisk tackling i den han just delade ut en bit in i den första perioden. Det är ett överraksningsmoment även i Kronwall’s tackling då han gärna smyger sig upp mot offensiv blålinje och sedan rusar mot den forward i motståndarlaget som precis får en passning och det enda denna spelare hinner med sedan är att titta upp och se “The Kronwall of Pain” komma farande…

Kronwall har delat ut ett antal sådana minnesvärda tacklingar i sin NHL-karriär och ett par av de senaste är dels den i slutspelet förra säsongen på Martin Havlat (Chicago Blackhawks) och även den på Patrick Kaleta (Buffalo Sabres) i början av den nuvarande säsongen.

Nicklas Kronwall vs Martin Havlat

Nicklas Kronwall vs Patrick Kaleta

Kanske minns Ryan Malone nu i USA’s lag i detta OS denna tackling?

Om vi ska försöka summera det svenska lagets back-uppsättning i detta OS så har vi en riktigt bra fysiskt stark stomme. GrrrHockey-favoriterna är Douglas Murray, Nicklas Kronwall, Johnny Oduya och Mattis Öhlund. Och vilken match han gjorde Öhlund, bra stabil och tung och vilket skott till 1-0!

Öhlund är lite av motsvarighetetn till Påhlsson. Är i skymundan en mycket fysisk t spelande back som gärna delar ut stora tacklingar och som även tar en och annan hockeyfight om och när det behövs (3 Fighting Major förra säsongen bland annat). Öhlund’s tackling på Phil Kessel (Toronto Maple Leafs) tidigare under säsongen är redan en klassiker…

Mattias Öhlund “destoys” Phil Kessel

Framåt då? Fysiskt starka forwards utöver fjärdekedjan i Tre Kronor?

Nja… Sverige har inte så mycket att komma med där faktiskt… men det var en skön sekvens i matchen mot Tyskland där Daniel Alfredsson (Ottawa Senators) i den andra halvan av andra perioden vann över pucken åt det egnma laget vilket ledde till 2-0 för Tre Kronor. Skönt att se honom trampa efter en “dumpad” puck och vinna närkampen och målet är helt och hållet tack vare Alfredsson’s fysiska spel.

Vi måste så klart även nämna Peter Forsberg (Modo) som gillar att dela ut tacklingar både med pucken under kontroll och när han får chansen att sätta dit motståndare som har pucken.

Ska bli mycket intressant att se hur Sverige hanterar de mer fysiska lagen lite längre fram i denna turnering.

So far so good… so what? Det gäller att Tre Kronor är som bäst när det gäller som mest.

Kanada inledde ishockey-turneringen i OS i Vancouver nervöst. Visst fanns där beslutsamheten, farten och kreativiteten, men nerverna ställde till det vid de avgörande momenten i den första perioden vid ett antal tillfällen.

Man inledde med följande kedjekombinationer:

61 Rick Nash | 87 Sidney Crosby | 37 Patrice Bergeron
11 Patrick Marleau | 19 Joe Thornton | 15 Dany Heatley
21 Eric Staal | 51 Ryan Getzlaf | 24 Corey Perry
12 Jarome Iginla | 16 Jonathan Toews | 10 Brenden Morrow

18 Mike Richards såg ut att  få alternera med Brenden Morrow, men coach Mike Babcock (Detroit Red Wings) snurrade rätt friskt med spelare i de olika kedjerna.

Det var en förväntansfull inledning utan någon större fysisk aktivitet, men 2 minuter in i matchen delade Jarome Iginla (Calgary Flames) ut en tryckare på en norrman som försöker komma ur egen zon.

Verkligen ingen anstormning direkt. Kanada förde spelet och hade kontroll på pucken fram till mitten av första perioden då Norge får det första spelet i numererät överläge.

Man kunde tydligt ana tyngden på Kanada’s spelares axlar. Lite krampaktigt såg det ut och man såg ut att hålla i klubban lita för hårt… Det var stressat och man saknade skärpan i de sista avgörande ögonblicken.

Med tre minuter kvar av första perioden delade Ryan Getzlaf (Anaheim Ducks) ut en tackling mot huvudet på lagkaptenen i Norge bakom Norge’s mål och det gick ett sus genom publiken. Kanske inte var en helt ren tackling, men Getzlaf klarar sig från utvisning.

Lite senare var det Patrice Bergeron (Boston Bruins) som delade ut en tackling och han kom med bra fart och smällde på den norska lagkaptenen igen och situationen leder till att Sidney Crosby (Pittsburgh Penguins) får en bra målchans med fritt skottläge i slottet.

Mot slutet av den första perioden skruvade Kanada upp tempot för det fysiska spelet. Norge drog i och med detta på sig utvisningar och det hela ledde till matchens bästa målchans så långt med Ryan Getzlaf som inte fick ordning på pucken när han hade öppet mål. Det var det där med nerverna ja…

Tidigt i den andra perioden arbetade Kanada till sig ett Power Play. Shea Weber (Nashville Predators) fick iväg ett fruktansvärt hårt slagskott och han fick verkligen åka in i skottillfället och ladda när pucken kom glidande i perfekt fart mot honom. Märket i ribbkrysset lär sitta ett bra tag framöver…

Till slut klev Jarome Iginla fram (som vi på GrrrHockey varnade för, han är fruktansvärt målfarlig) när han gjorde sig spelbar genom att backa upp i slottet i Power Play. Sidney Crosby levererade pucken perfekt och med Rick Nash (Columbus Blue Jackets) framför mål kunde Iginla direktskjuta 1-0.

Med 1-0 och efter att Dany Heatley (San Jose Shaks) lite senare styrde in Chris Pronger‘ s skott till 2-0 så släppte det för Kanada som började spela ut.

Inte mycket till fysiskt spel så långt faktiskt, men i mitten av den andra perioden så fick vi i alla fall se lite frustration från Patrice Bergeron då han tog en onödig utvisning för interference på målvakten. Frustrationen kan förresten ha berott på att han tappat sin plats i förstakedjan till Jarome Iginla som under matchen jobbade sig upp från fjärdekedjan till förstakedjan.

Senare i den andra perioden såg vi äntligen Brenden Morrow (Dallas Stars) ute och döda utvsiningar och i offensiv zon delade han ut en riktigt tuff tackling.

Matchens bästa tackling var det ändå en back som delade ut. Per-Åge Skröder (Modo) åkte på en rejäl bröstvärmare av Drew Doughty (Los Angels Kings) då han klev upp och delade ut matchens bästa och hårdaste tackling. Skröder fick till slut kliva av och gå till omklädningsrummet och kom aldrig tillbaka i matchen igen. Riktigt bra tajming i tacklingen när Doughty klev fram precis när Sköder fick pucken och skulle ta sig in i anfallaszon. Det var den typ av tackling som Niklas Kronwall (Detroit Red Wings) vanligtvis gillar att dela ut.

Mike Richards (Philadelphia Flyers) presenterade sig i slutet på andra perioden också då han fick till en bra tackling.

I inledningen av den tredje perioden gjorde Ryan Getzlaf ett bra byte i och med en avvaktande utvisning. Han var i den första perioden rent av darrig, men växte under matchen. I detta byte tryckte han först pucken i ribban för att sedan parkera sig framför mål och väl där tog han tillvara på pucken vid en retur som han direkt skickade in vid sidan av målvakten med ryggen mot. Precis så ska Getzlaf spela. Stor, tung Power Forward framför mål som ingen flyttar på.

När det återstod 3 minuter av matchen så var Brenden Morrow inne igen och slet längs sargerna och delade ut ett antal tacklingar i det bytet.

Det var tydligt att Kanada inte fokuserade på att vinna matchen genom fysiskt spel, man var för överlägsna och fick hålla i pucken i stort sett hela tiden, men när man fick chansen så delade man gärna ut en tackling eller två, men Kanada har mycket mer att ge av det fysiska spelet.



Douglas Murray (San Jose Sharks) möter upp journalister när han kommer till OS i Vancouver 2010

Sverige med Tre Kronor gör entré i Vancouver-OS i natt (natten mellan Onsdag 17/2 och Torsdag 18/2 kl. 01:30) mot Tyskland.

GrrrHockey’s analys av Tre Kronor kommer under kvällen och det ser intressant ut på sina håll och ihåligt på andra…

Någon som inte är ihålig är i alla fall Douglas Murray (San Jose Sharks). Mer om honom och de andra svenskarna senare ikväll alltså.

Kanada, OS Vancouver 2010 - Jarome Iginla, Chris Pronger, Ryan Getzlaf och Shae Weber

Kanada, OS Vancouver 2010 – Jarome Iginla, Chris Pronger, Ryan Getzlaf och Shae Weber

GrrrHockey fortsätter här att analysera de hårdare och tuffare spelarna och trupperna i ishockey-turneringen i OS i Vancouver och efter att först ha kikat på USA (2010-02-16: OS i Vancouver 2010 och hockey-turneringen startar [närblick USA]) kommer vi nu till Kanada.

Natten mot Onsdag 17/2 01:30 lokal tid Sverige så har då Kanada spelat sin första match i hockeyturneringen. Ett stukat revanschsuget Kanada som ju dels förlorat VM på hemmaplan nu senast och som gjorde ett riktigt fiasko i förra OS samt förlotrat en final i JVM nyligen…

Truppen man tagit ut innehåller en hel del väntade namn så klart, men samtidigt rensades det rejält bland de namnkunnigare spelarna och man har så klart ett mycket intressant lag.

En fråga man ställer sig är ju hur många konkurrenskraftiga landslag Kanada skulle kunna ställa upp med i sådana här landslagssammanhang? 10 lag? Säkert och alla skulle konkurrera om guldet… Skrämmande tanke faktiskt…

Nåja, hur som helst… Det vi fokuserar på här på GrrrHockey är ju som bekant de tuffaste och hårdaste spelarna och i Kanada har vi hittat ett par stycken vi gärna lyfter fram.

Kanada – Anfallare:

• Ryan Getzlaf (Anaheim Ducks). Med sina 194 cm och 100 kg är Ryan Getzlaf en stor och tung, men mycket spelskicklig Power Forward. Han är målfarlig och stundtals riktigt elak. Han ligger på c:a 25 mål och runt 100 utvisningsminuter per säsong. Han är inte främmande för att kasta handskarna och ta en fight (12 Fighting Major i sin NHL-karriär) och tacklas mer än gärna (har klättrat senaste säsongerna från att ha legat bland de 20 främsta tacklarna av centrarna i NHL till att ligga på Topp 10 och nu denna säsong 2009/2010 ligger han på en fjärde plats med sitt fysiska spel). Använder sin fysik i sitt kraftfulla spel och har ett riktigt “fighting face”!
• Jarome Iginla (Calgary Flames). Även Jarome Iginla (185 cm och 94 kg) får väl klassas som en Power Forward dock ännu mer målfarlig och mer aggressiv än Getzlaf. Har nått 50 mål i grundserien 2 gånger (6 gånger har han nått 30 mål eller mer i grundserien och kommer även att göra det denna säsong). Snittar c:a 5 hockeyfighter per säsong, men är i övrigt inte överdrivet fysisk i sitt spel. Delar ut en del tacklingar, men ligger inte särskilt högt bland övriga anfallare vad gäller tacklingar. Stort hjärta för sitt lag och är en stor ledare både vid sidan av och på isen.
• Brenden Morrow (Dallas Stars). Brenden Morrow är nog vad man få kalla en småväxt Power Forward (182 cm och 93 kg). Han har den kraftfulla aggressiva spelstilen och har förmågan att kunna göra mål. Har definitivt kapacitet att ligga på c:a 30 mål per säsong kompletterat med närmare 200 utvisningsminuter. Återfinns (när han inte är skadad som förra säsongen) alltid i toppen av de anfallare som delar ut flest tacklingar. Går alltid runt 6 hockeyfighter per säsong och står alltid upp för sina lagkamrater.
• Corey Perry (Anaheim Ducks). Allmänhetens uppfattning av Corey Perry (191 cm och 93 kg) är nog inte att han är en fysisk och aggressiv selare utan snarare kanske en målskytt och en playmaker. Här på GrrrHockey har vi dock genom åren sett och följt den andra sidan av honom. Särskilt de senaste tre säsongerna har en elakare Perry tagit form på västkusten i USA och han snittar nu mer c:a 30 mål och c:a 100 utvisningsminuter med 4 hockeyfighter per säsong. Kan även sätta dit rejäla tacklingar stundtals även om det inte är med den största frekvensen.
• Mike Richards (Philadelphia Flyers). Med risk för att återupprepa tidigare beskrivningar ovan så är Mike Richards (181 cm och 89 kg) även han en småväxt aggressiv spelare som gärna delar ut tacklingar, går en och annan hockeyfight (c:a 5 hockeyslagsmål per säsong), men som även har ett målsinne och är spelskicklig. Kan emellanåt gå över gränsen och dela ut riktigt fula tacklingar och har en och annan avstänging på sitt samvete för detta.

Kanada – Backar:

• Chris Pronger (Philadelphia Flyers). Ja, vad kan man säga om Chris Pronger som inte redan är sagt? Han är ett monster helt enkelt och gör vad som krävs för att hans lag ska vinna. Om det sedan innebär fula armbågstacklingar, slag med klubben eller andra, för motståndare karriärsavgörande, tilltag så gör han det. Med sin enorma storlek (198 cm och 100 kg) har han både räckvidden, tyngden och kraften att skicka sina motståndare i isen eller sargen. Han slåss inte överdrivet mycket, men sitter av sina dryga 100 minuter i utsviningsbåset varje säsong. Att enbart beskriva Pronger som en destruktiv back är inte rättvist heller. Han har ett bra skott och producerar sina poäng säsong efter säsong (drygt 10 mål och 50 poäng per säsong i grundserien i NHL).
• Brent Seabrook (Chicago Blackhawks). Brent Seabrook har haft en utvecklingskurva som är enorm. Inte minst gällande hans fysiska spel. Han har gått från att vara en back bland de 30 främsta när det gäller tacklingar till att de senaste säsongerna konkurrera om topplaceringen som nummer 1. Förra säsongen blev han enbart slagen av Brooks Orpik (Pitsburgh Penguins) och denna säsong ligger han på en 6:e plats bland backarna. Använder sina 191 cm och 99 kg på ett bra sätt.
• Shea Weber (Nashville Predators). Shea Weber (194 cm och 106 kg) är något av en komplett back med en hel del fysiskt spel i sig, men är också en spelskicklig mål- och poängpruducerande back. Har kanske fått en stämpel på sig här i Sverige som en riktig buse efter att ha gått en fight med Andres Lilja (Detroit Red Wings) som slutade illa för svensken (2009-03-01: Andreas Lilja kastade handskarna mot Shea Weber i en hockeyfight). Ligger på Topp20 bland backarna varje säsong för utdelade tacklingar och återfinns som oftast på topplistorna varje säsong när det gäller de värsta och mest spektakulära tacklingarna. Går även några hockeyfighter per säsong (c:a 3-4 Fighting Major), men som sagt är han även en talangfull offensiv back med en riktg hästspark till skott. 23 mål förra säsongen (delad 2:a plats bland backarna i NHL).

Kanada har givetvis ett mycket intressant lag och man kommer också att kunna svara upp mot de flesta andra lag i denna turnering. Känslan är dock att man är lite tunna fysiskt i jämförelse med USA och det ska bli otroligt intressant att se dessa lag mötas Måndag 22/2 kl. 01:45, så ringa in det datumet, det kan bli turneringens bästa match.

USA hade egentligen inga som helst problem att besegra Schweiz i öppningsmatchen av ishockey-turneringen i OS i Vancouver.

USA hade följande kedjeformationer:

32 Dustin Brown | 17 Ryan Kesler | 15 Jamie Langenbrunner
26 Paul Stastny | 88 Patrick Kane | 9 Zack Parise
16 Joe Pavelski | 12 Ryan Malone | 81 Phil Kessel
42 David Backes | 54 Bobby Ryan | 24 Ryan Callahan

Samt 23 Chris Drury som extra forward.

Det var fjärdeformationen som imponerade mest och bäst i matchen var helt klart David Backes (St Louis Blues).

Gällande det fysiska spelet så var det Ryan Malone (Tampa Bay Lightning) som var inne på isen i början av den första perioden och efter ett långt anfall i Schweizisk zon så trycker han till målvakten efter blockering… markerar lite att “här är det vi som bestämmer…”. Ingen Schweiz reagerar ens…

Lite senare i samma period så är David Backes offensiv i sin forechecking och delar ut en tung tackling på puckföraren i Schweiz och hela situationen leder till matchens så långt bästa målchans.

Schweiz är annars inledningsvis med i den fysiska matchen bra och delar ut minst lika många tacklingar som USA.

Ryan Callahan (New York Rangers) var aktiv även han i den första perioden och delade mot slutet av den första perioden ut en hård tackling som fick hela kortsidan av sargen att gunga en längre tid.

Bobby Ryan (Anaheim Ducks) fortsatte sedan fjärdekedjans fysiska spel och en tackling i offensiv zon leder till matchens andra bästa målchans så långt.

I periodens sista minut så är David Backes framme igen och halvträffar sin tackling bakom den Schweiziska målburen, men pucken vinns av USA som till slut ger Bobby Ryan skottläge i från toppen av slottet och han vispar upp pucken stenhårt i första krysset. David Backes hann även in framför mål och skymde målvakten och var den spelare som med sitt slit bidrog till att det blev mål över huvud taget.

En bit in i den andra perioden så visar David Backes prov på sitt spel som Power Forward. Han tar hand om en retur framför eget mål och sätter full fart fram på vänsterkanten, rundar den Schweiziska backen och trycker sig in mot mål mellan back och målvakt precis som en äkta Power Forward arbetar och ingen kan stoppa Backes som med sin tyngd och fart bara ångar förbi och han lägger in pucken, högerfattad som han är, runt Jonas Hiller i målburen och det blir ett ruskigt snyggt mål. Ingen assist på det målet…

David Backes - MVP

David Backes Power Forward i Team USA

Senare i den andra perioden visar Ryan Malone i Power Play att även han är en stor, stark och tung Power Forward och han trycker sig fram på en retur mellan backarna och skickar in pucken till 3-0.

I mitten på den andra perioden sker något som man tyvärr ser allt för ofta från europeiska spelare. Yannick Weber i Schweiz blir stressad i eget sarghörn när bland andra Ryan Malone kommer frustande och forecheckar. Weber lyfter, stressad som han är,  pucken över plexiglaset och står sedan och tittar rakt upp i luften efter pucken… Ryan Malone trampar givetvis på och slickar sig runt munnen och tänker fullfölja på Weber som bara står och tittar efter pucken… helt otroligt… Malone fullföljer, men tacklingen blir inte så brutal som man kanske kunde ha förväntat sig. Weber trycks in i sargen, men lyckas hålla sig på benen… Det kunde ha slutat illa man måste vara med hela vägen trots att man spelat iväg pucken… det blir livsfarligt annars… Weber fick sätta sig två minuter för “delay of game” och fundera på saken…

Dustin Brown (Los Angeles Kings) som det varit tyst ifrån nästan hela matchen får in en “open ice hit” i offensiv zon mot slutet av andra perioden. Det var nog det enda vi såg av honom i denna match…

USA gör ett grymt sista byte i andra perioden då först kedjan med Ryan Malone delar ut c:a 5-6 tunga tacklingar och checkar fast Schweizarna helt i egen zon. I ett flygande byte tar sedan fjärdekedjan över direkt och Ryan Callahan & Co fortsätter med tunga tacklingar och det är inte långt ifrån 4-0.

Amerikanerna tar över matchen helt i den andra perioden och Schweiz hämgde inte med alls i varken det kreativa eller det fysisla spelet.

I en sista perioden drar USA ner på tempot rejält och man drar även på sig ett par utvisningar och släpper på så vis in Schweiz i matchen något, men det är egentligen aldrig någon fara.

Brooks Orpik (Pittsburgh Penguins) som haft en hyfsat lugn match så långt får in en skön tryckare bakom egen målbur i mitten av tredje perioden.

Även Tim Gleason (Carolina Hurricanes) får in en bra tackling då han trycker upp en anfallande forward i plexiglaset med drygt två minuter kvar av matchen.

USA imponerade med sitt fysiska spel och kommer att gå långt i denna turnering.

Matchens “First Star” är helt klart David Backes som var inblandad i det mesta och som gjorde ett strålande tjusigt Power Forward-mål!

OS i Vancouver 2010 och nu startar hockey-turneringen äntligen. GrrrHockey kommer att fokusera (som vanligt) på de mer fysiska spelarna och elementen i denna turnering och vi får väl se hur mycket aggressivt och fysiskt spel vi kommer att få se. Vi håller dock tummarna för att det kommer att smälla ordentligt och att spelarna inte håller igen trots att det ibland kan vara lagkamrater i NHL man möter… Små rinkar och mycket vilja hoppas vi på GrrrHockey kommer att bidra till en bra fysisk ishockey-turnering

I morgon Tisdag 16/2 kl. 21:00 börjar OS på riktigt… USA möter Schweiz och i USA har vi en del intressanta namn att hålla ögonen på och kanske har man turneringens mest fysiska lag…

Team USA - David Backes, Dustin Brown, Ryan Malone and Brooks Orpik

Team USA - David Backes, Dustin Brown, Ryan Malone och Brooks Orpik

USA – Anfallare:

• David Backes (St Louis Blues).  David Backes (191 cm och 102 kg) är en av ligans just nu mest spännande Power Forwards. 31 mål och 165 utvisningsminuter förra säsongen gjorde honom till NHL’s bästa Power Forward säsongen 2008/2009 (enligt GrrrHockey). Backes placerade sig även på Topp20 gällande tacklingar i NHL och hann med 3 hockeyfighter (vinster alla tre).Har även visat på den internationella scenen att han inte backar undan (2008-05-16: Finland mot USA i Hockey-VM och en osannolik hockeyfight).

• Dustin Brown (Los Angeles Kings). Med Dustin Brown med i laget får USA med sig en spelare som tacklas mest i hela NHL. Han har legat stadigt i toppen för utdelade tacklingar de senaste åren.2008/2009 kom han på tredje plats med 285 tacklingar.  2007/2008 kom han på första plats med 311 tacklingar och  2006/2007 kom han tvåa med 258 tacklingar. I år 2009/2010 ligger han på en tredje plats med 226 tacklingar.Är ingen jättestor spelare fysiskt med sina 183 cm och 92 kg, men han använder kroppen ordentligt och tar även ett par hockeyfighter varje säsong och sätter även dit pucken med jämna mellanrum (24 mål och 33 mål de senaste säsongerna och ser ut att nå över 20 mål i år igen).

• Ryan Callahan (New York Rangers). USA har många relativt småväxta, men väldigt fysiskt spelande spelare. Ryan Callahan är definitivt inget undantag. Med sina 180 cm och 85 kg går han in för fullt i varje närkamp och har precis som Dustin Brown imponerat  med att ligga i toppen bland de flitigaste tacklarna i NHL de senaste säsongerna. I år 2009/2010 ligger han tvåa (före just Brown) och förra säsongen kom han på en fjärdeplats för tacklingar i NHL (265 tacklingar). Även Callahan går ett par hockeyfighter varje säsong mot andra lätt- och mellanviktare.

• Ryan Malone (Tampa Bay Lightning). Ytterligare en Power Forward i USA’s landslag har man i Ryan Malone (193 cm och 100 kg). Ryan Malone är inte främmande för att kasta handskarna och har de senaste 2½ säsongerna gått nästan 20 hockeyfighter och detta mot namnstarka slagskämpar som bland andra David Clarkson (New jersey Devils) och Riley Cote (Philadelphia Flyers) m.fl.Han delar även ut en hel del tacklingar och ligger för närvarande på plats 10 bland anfallare i NHL. Malone har även bra målsinne och ser i år ut att nosa på 30 mål under grundserien, vilket i så fall blir hans bästa notering i karriären.

USA – Backar:

• Tim Gleason (Carolina Hurricanes). Säkert en relativt okänd spelare för många, men Tim Gleason (183 cm och 98 kg) är en stabil och fysisk back som snittar c:a 5 hockeyslagsmål per säsopng (har tagit fighter mot bland andra Milan Lucic (Boston Bruins), Andre Roy (Tampa Bay Lightning) och Daniel Carcillo (Philadelphia Flyers). Delar även ut en hel del tacklingar och ligger stadigt på Topp20-placeringar bland backar i NHL de senaste säsongerna.

• Brooks Orpik (Pittsburgh Penguins). Om vi hittar flitiga tacklare i anfallet hos USA, så är det ändå där bak bland backarna vi hittar den allra mest flitiga tacklaren. Brooks Orpik (188 cm och 99 kg) återfinns alltid i toppen när det gäller tacklingar. Sedan lockouten 2004 har Orpik följande placeringar bland backarna när det gäller tacklingar:- 2:a plats (2005/2006)
  - 12:e plats (2006/2007)
  - 2:a plats (2007/2008)
  - 1:a plats (2008/2009)

  Nu 2009/2010 ligger han tvåa och hade Orpik inte missat några matcher i år hade han legat överst, men dit når han säkert under slutet av grundserien. Han kastar inte handskarna så mycket och drar heller inte på sig särskilt många utvisningsminuter, vilket är ett kvitto på att han delar ut rena och schyssta tacklingar.

Ser man till det lag USA ställer på isen så tillhör man definitivt ett av de mest fysiska lagen i OS-turneringen (kanske det mest fysiska av alla lag) och det ska bli oerhört spännande att se hur långt det räcker. En sak är säker och det är att det gäller för motståndare att hålla upp huvudet mot USA, annars kommer man bli överkörd, var så säker.

Man har en bra mix av spelartyper och givetvis finns där kreativa och spelskickliga både backar och anfallare samt bra målvakter, men det är inte dem vi fokuserar på främst här på GrrrHockey… det finns det andra “forum” som gör

Upp med huvudena, let’s get ready to rumble!