Zeke Holmgren, GrrrHockey.com

Tack alla nya och alla trogna GrrrHockey-läsare för er support! Tyvärr kan det då och då bli luckor i bevakningen här på GrrrHockey.com och denna gång blev det ett lite större hål än vad någon önskat, men utan att gå in på detaljer så har det sina naturliga förklaringar.

En av de mest naturliga av förklaringar är att det tar tid att följa ishockeyn nu under våren med slutskedet i grundserien i NHL, slutspelet i Elitserien, Hockeyallsvenskan med kvalserien och Hockey-VM samt Stanley Cup.

Så efter att ha snittat tre matcher per dygn här nu under några veckor så börjar det ju faktiskt att lugna ner sig nu, vilket gör det skönt att kunna hinna blicka tillbaka på några saker som hände de senaste veckorna gällande fysiskt tuff och aggressiv ishockey.

Så här på GrrrHockey ser vi nu fram emot lite skön  summering och tillbakablickande samt som vi ser fram emot de riktigt spännande Conference-finalerna i NHL just nu.

Tack för att just du läser GrrrHockey!

 
Simon Önerud, HV71 - matchens MVP

GrrrHockey valde att bevaka den fortsatta kampen mellan HV71 och Timrå i denna den fjärde omgången av kvartsfinalerna i slutspelet i Elitserien, men vi borde kanske ha valt att kika på Färjestad och Brynäs med tanke på att det var mest fart och fläkt i Brynäs avskedsföreställning denna säsong.

Hur som helst så satte Timrå bra fart inledningsvis i matchen och krigade också med sig en utvisning och fick ett bra grepp på matchen inledningsvis med spel i numerärt överläge.

Matchens och kvällens behållning var annars Simon Önerud (HV71). Elitserie-debutanten och rookien flög över isen och delade ut ett gäng ordentliga tacklingar.

I den första perioden hinner Simon Önerud i fatt Timo Pärssinen (Timrå) när han försöker vinna röd-linjen för att “dumpa” pucken. Timo Pärssinen hinner visserligen, men till priset av en stenhård tackling av Simon Önerud som bokstavligen tapetserar sargen med en ny reklamskylt i vitt och rött.

Simon Önerud gör ett jättebyte och delar i samma byte ut en annan tackling på Pär Styf (Timrå).

Det kändes verkligen som att hela HV71 lyftes av detta och att matchen vägde över till HV71 efter Önerud´s jättebyte och även HV71´s höjda fysiska spel i stort, för efter detta så hade HV71 matchen i sitt grepp.

Önerud fortsatte vara fysisk genom hela den första perioden, men i slutet av perioden så larvar han sig med klubban i en närkamp och åker ut i samband med detta… klubban i isen… klubban i isen…

Det är fler i HV71 som använder sig av kroppen och vi såg även Kris Beech (HV71) skicka en ovaksam Johan Andersson (Timrå) i isen då han stod och fipplade med pucken i eget sarghörn.

Kort bara om Mattias Tedenby (HV71) och målet han gjorde, vilken kraft och balans, karln ser ut att vara 195 cm och väga 100 kg (inte 177 cm och 76 kg som är hans riktiga storlek), ser ut som en riktig Power Forward! Man önskar att fler agerar likadant i ishockey-Sverige…

I andra perioden ville tydligen Timrå dela ut lite smällkarameller och först ut att få smaka var David Petrasek (HV71) som åkte på en riktig propp i den “open ice hit” Eric Moe (Timrå) eller Fredrik Hynning (Timrå) delade ut (hann inte notera, men det var en riktig bra tackling). Det hela gör dock att Timrå öppnar upp för en farlig kontring, men den resulterar inte i någonting…

Senare i andra perioden så var det Timrå igen som tryckte dit en HV71-spelare. En rejäl tackling i slottet framför Timrå´s målbur och Johan “Liket” Lindström (HV71) får åka och byta direkt efter den tacklingen.

Simon Önerud fortsatte att fullfölja sina tacklingar både i andra perioden och i den tredje, härligt, vilken match han gjorde!

I övrigt så såg vi även Teemu Laine (HV71) vakna upp i mitten av tredje perioden och han delade ut ett par tryckare i ett bra byte.

Även Martin Thörnberg (HV71) hann dela ut en tyngre tackling innan det hela gick till “Overtime” och mottagare av den var Oscar Sundh (Timrå) som efter en lång rush från egen zon till offensivt sarghörn blev “belönad” med en tryckare…

Inte den mest fartfyllda, fysiska matchen som spelats i ett slutspel i Elitserien, men den hade sina stunder… och vi får hoppas att returmötet som kommer tätt in på här kan ge oss som gillar fysisk och aggressiv ishockey det vi vill se.

Så tycker Jarome Iginla (Calgary Flames) och Sheldon Souray (Edmonton Oilers) om hockeyfighter

NHL har under sitt årliga möte för General Managers frågan uppe om hockeyfighter och det finns en del åsikter på hur det hela kan förändras framöver.

En tanke är att försöka dra ner på i förväg uppgjorda hockeyslagsmål och eventuellt att en Misconduct-utvisning på 10 minuter tas i bruk för slagsmål som startar direkt efter en tekning. NHL säger att hela 21,6 % av alla hockeyfighter denna säsong just har startat direkt efter en tekning.

En annan fråga som har diskuterats är när en helt regelrätt tackling har delats ut så kommer ofta en lagkamrat till undsättning och kastar handskarna. Den spelare som tacklar har oftast ingen chans att inte kasta handskarna och en fight bryter ut. Här har man funderat på att sätta in “the instigator rule” och alltså att den spelare som initierar fighten får två utvisningsminuter extra, vilket faktiskt är en ganska bra tanke. Vi vill ju ändå se tunga regelrätta tacklingar i ishockeyn, men om man ska bli påhoppad varje gång man delar ut en tackling så kan det ju faktiskt bidra till en mindre fysisk ishockey och det har ju faktiskt gått lite inflation i att kasta handskarna så fort en medspelare råkar ut för en tyngre tackling och så bör ju inte vara fallet så länge det inte är en oschysst tackling. NHL säger att c:a 20 % av hockeyfighterna bryter ut just för att stå upp för en medspelare som blivit tacklad.

På tal om tacklingar så är tacklingar mot huvudet det kanske hetaste samtalsämnet på detta tredagarsmöte i Florida och det finns idéer om att införa en ny eller flera nya varianter av utvisningar för just tacklingar mot huvudet.

Detta och en hel del annat diskuteras som till exempel målvaktsutrustning, icing-regler, avvaktande utvisningar etc…

Vi får hoppas att det inte kommer några galna grejer bara… Vi gillar ju hockeyn som den är

På frågan vad man som spelare tycker om hockeyfighter svarar till exempel Jarome Iginla (Calgary Flames) följande:

“Utan hockeyfighter skulle det definitivt bli mer fult spel med klubban, mer tjuvsmällar och fega tacklingar. Hockeyfighter ser till att spelare får ta ansvar för sina handlingar för de vet att risken med att gå för långt är att få gå en hockeyfight”

Backen Sheldon Souray (Edmonton Oilers) svarar följande på samma fråga:

“Jag är för hockeyfighter. Det ger en bra nivå av hederlighet och ärlighet till ishockeyn. Om vi tog bort “the instigator rule” så skulle vi kunna se ännu mer hederligt och ärligt spel och spelare skulle kunna försvara sig själva. Spelare känner sig mer komfortabla när de vet att de har en medspelare som de vet kan ta en hockeyfight. I dagens ishockey så kan också de allra tuffaste spelarna också spela hockey. Alla vet att det inte handlar om att gå ut och döda någon. Man går ut och spelar och gör det för laget och ser till att medspelare känner sig trygga på isen.”

Andreas Jämtin, Kent McDonell, Martin Laumann-Ylven och Mathias Månsson gjorde alla avtryck i matchen på olika sätt

Slutspelet i Elitserien rullar vidare och denna kväll valde GrrrHockey att bevaka och följa matchen mellan Skellefteå och Linköping.

Nummer 35 i Linköping, Martin Laumann Ylven, fullföljde sina tacklingar bra och dels bakom offensiv kasse och senare i perioden delar han ut fler tacklingar. Norrmannen använder sina 191 cm och 94 kg på ett mycket bra sätt.

Här på GrrrHockey bevakar vi som bekant fysiskt tuff och aggressiv ishockey, men det handlar inte enbart om att dela ut tacklingar. Lika mycket handlar det om att kunna ta en tackling, både fysiskt och mentalt. I kvällens match stod Eric Beaudoin (Linköping) för en stabil insats då han först får en riktigt tung tryckare i egen zon och tar tacklingen, tappar inte koncentrationen och låter sig inte störas utan biter ihop, tar pucken han först tappade och kör upp över offensiv blålinje och skickar in pucken i mål med ett snyggt handledsskott/dragskott. 0-1 till Linköping efter en mycket bra insats av kanadensaren Eric Beaudoin.

I övrigt inga större tacklingar i den första perioden, men det bökas och stångas på ganska bra, men som perioden i stort är det hafsigt och slarvigt även när det gäller det fysiska spelet…

I början av den andra perioden presenterar sig Andreas Jämtin (Linköping) med en inte så snygg tackling i ryggen på en Skellefteå-spelare i (för Linköping) offensivt sarghörn, men ingen reaktion från domarna.

Det blev ganska bra fart i matchen i mitten av andra perioden och riktig “Hawaii-hockey” blandat med målvakter som blev överkörda och målburar som flög i närkamperna, bra med lite hetta i en annars ganska sval match så långt…

Andreas Jämtin kom in i handlingen igen lite senare när Kent McDonell (Skellefteå) delade ut en liten tjuvsmäll längs sargen på Jämtin, men frågan är hur hårt den verkligen tar… Jämtin är ju gärna den som lägger sig ner och överdriver tyvärr… och så även i detta fall och det hela avgör tyvärr också hela matchen då Linköping sätter dit ett riktigt matchavgörande ledningsmål som visar sig vara det som hjälper Linköping till segern.

Skellefteå får se till att ladda om nu om man ska ta sig vidare i slutspelet och framför allt får nog Mathias Månsson (Skellefteå) och Jyri Marttinen (Skellefteå) ta sig en titt i spegeln och inse att de måste slita hårdare, smartare och aggressivare om de vill hjälpa sitt lag vidare.



Lee Goren (Färjestad) uttalar sig i dagens Aftonbladet och gör det tydligt att han gärna kastar handskarna vid fler tillfällen denna säsong.

– Vi mötte Linköping i en match efter den där händelsen. Då skötte sig Pihl. Han gick inte närmare än två meter från mig och tacklade inte någon i ryggen, säger Lee Goren.

Lee Goren vs Andreas Pihl

Hela artikeln hittar du här: Hans önskan: Fler slagsmål

Oscar Sundh

Så har slutspelet i Elitserien dragit igång och GrrrHockey fokuserade på mötet mellan Timrå och HV71.

Det var en ganska fartfylld inledning, men inte så mycket till fysiskt spel. Bra fart och intensitet, men man fullföljer ju inte sina tacklingar… Inte i något utav lagen!

Detta (att fullfölja sina tacklingar) måste stå överst på varje tränares “Att göra-lista” i hela Sverige. Lär spelarna att fullfölja sina tacklingar, inte ibland… jämnt! Det är varje spelares förbannade skyldighet att fullfölja sina tacklingar. Punkt slut.

Nicholas Angell (HV71) delade dock ut en rejäl tackling i början av första perioden och det var en klockren “open ice hit”. Nick Angell som vanligtvis spelar back spelade forward i denna match. Det var den unge backen Sebastian Erixon (Timrå) som inte var tillräckligt uppmärksam och som skickades i isen av Angell.

Lite senare, men fortfarande i början av den första perioden såg vi David Petrasek (16:e plats i “Utvisningsligan” denna säsong) ta en klantig utvisning och vi var inne på det tidigare här på GrrrHockey att HV71 som tagit flest utvisningar i Elitserien denna säsong antingen är ett fysiskt och aggressivt lag eller klantigt och lat lag… Det senare stämde i detta fall…

Senare i första perioden såg vi Petrasek på nytt i en tveksam situation då han delade ut ganska sen tryckare i ryggen på en motspelare, men slapp denna gång sitta på utvisningsbänken.

Inledningsvis alltså mest fysiskt spel från Hv71.

Mot slutet av den första perioden visade nummer 3 i Timrå, Sebastian Erixon, ett tuffare spel och gick bland annat hårt åt Mattias Tedenby (HV71) under ett helt byte.

I övrigt fick vi se domaren Sören Persson visa ett fysikt spel då han knuffade till Martin Thörnberg (HV71) som gick ner i isen ganska så överraskad och kastade långa blickar efter sig…

I den andra perioden kliver matchens stora stjärna och matchvinnaren Oscar Sundh (Timrå) fram ordentligt och när han först delar ut en rejäl bröstvärmare på Per Gustfsson (HV71) och senare även lite fult crasscheckar en spelare i HV71 så kokar spelarna på bänken i HV71 och den som tappar kontrollen mest är Martin Thörnberg (Hv71).

Oscar Sundh´s tackling på Per Gustafsson är otäck, men regelrätt. Det olyckliga i det hela är att tacklingen sker vid ett avbytarbås och Gustafsson går ner i brygga baklänges över sargen…otcäkt, men regelrätt som sagt.

Detta och Timrå´s fysiska spel retar upp Martin Thörnberg ordentligt som i samband med detta kör över Kimmo Lotvonen (Timrå). Det är en riktigt ful bentackling och det hela leder till 5 + 20 utvisningsminuter och både blir borta för resten av matchen.

Här på GrrrHockey håller vi med fler som yrkar på en avstängning på Martin Thörnberg (Håkan Södergren med flera… “Thörnberg måste bli avstängd för “tacklingen” på Lotvonen“).

Tufft fysiskt spel kan alltså leda till fördelar för det egna laget… 5 minuter i Power Play är ganska bra… Timrå slarvar dock bort det delvis, men stärkta av Power Play och i spel 4 mot 4 i samma sekvens så kvitterar Timrå. Inte långt efter tar man även ledningen i det resterna av spelet i numrerärt överläge från 5-minutersutvisningen.

Två mål tack vare Oscar Sundh.

Direkt på nedsläpp är Timrå aggressiva igen… och Johan Andersson (Timrå) trycker in både Stefan Liv (HV71) och nästan pucken i mål. Magnus Pääjärvi-Svensson (Timrå) är det som trycker in pucken i samband med forceringen. Målet gödkänns inte för offside i målgården… hmmm…Matchen intensifieras i detta läge och mycket smågruff och tuffare närkamper i matchen.

Matchen är dock totalt i Timrå´s grepp efter Oscar Sundh´s fysiska spel.

Calle Johansson på Canal+ uppmärksammade också just Oscar Sundh och att han vänder matchen. Fysiskt spel och att fullfölja tacklingar ger det egna laget chanser att vinna en match, en matchserie… ett mästerskap!

Oscar Sundh är framme och stör framför offensiv kasse senare i matchen och denna gång är det Mikko Luoma (HV71) som tröttnar på honom och Timrå får ett nytt Power Play.

Annars var detta en match där målvakterna verkligen stal matchen! Vilka räddningar!

Det blir spännande att följa slutspelet i Elitserien 2008/2009, helt klart!

 
Vem blir “Årets Power Forward i Elitserien 08/09″ - Lee Goren, Kris Beech, Daniel Widing och Tomi Kallio

Grundserien i Elitserien 2008/2009 har nått sitt slut och 55 grundserie-omgångar har avverkats. En liten tillbakablick och analys på det hela ur GrrrHockey´s perspektiv kommer här.

Om vi först kikar på utvisningsligan denna säsong så hittar vi följande spelare och namn i toppen.

GrrrHockey har tidigare sammanställt de 100 högsta noteringarna gällande utvisningar genom alla tider i Elitserien (Topp 100 - De högsta utvisningsnoteringarna i Elitserien) och det är ett par noteringar från denna säsong som mäktar med att komma upp på denna lista. Listan har ett par år på nacken så förra årets säsong 2007/2008 är inte med och även där finns givetvis ett par noteringar som klättrar in på denna lista.

Hela 17 spelare noterade 99 utvisningsminuter eller mer förra säsongen och som därmed klättrade in på Topp 100-listan. Värst av alla var HV71´s buse Lance Ward som satt utvisad 212 minuter förra säsongen. Detta är den tredje högsta noteringen någonsin i Elitserien, men dock en bra bit från det egna personliga rekordet som just Lance Ward har då han 06/07 satt utvisad 273 minuter… Emil Kåberg (Färjestad) har den näst högsta noteringen med 213 utvisningsminuter från säsongen 04/05.

I år 08/09 så kom bara tio spelares noteringar med på denna lista och årets största buse Lee Goren (Färjestad) når bara en 26:e plats på listan med sina 129 utvisningsminuter.

Om vi ser till laginsatserna för denna “gren” så hittar vi HV71 i topp som det lag som dragit på sig flest utvisningar i snitt per match. Topp och topp, man hamnar i botten helt enkelt i den så kallade “Fair Play”-ligan.

HV71 är alltså ligans mest aggressiva och elakaste lag… eller är man bara klantigast och latast?

HV71 har ju denna säsong varken Andreas Jämtin, Per Ledin eller Lance Ward i laguppställningen… Vad hände?

Jo, Kris Beech, David Petrasek, Teemu Laine, Andreas Falk, Martin Thörnberg och Yared Hagos, som alla hamnade på Topp 25 i utvisningsligan denna säsong, bidrog till att fylla upp efter dessa tre ovan nämnda hetsporrar.

Här på GrrrHockey gillar vi ju att lyfta fram Power Forward´s och årets Power Forward i Elitserien 2008/2009 blir ingen mindre än… Ok, vi avslöjar det inte riktigt ännu, men de nominerade är:

Lee Goren (Färjestad) - En kanadensare som spelar fysiskt och som gör mål. Vann utvisningsligan (129 utvisningsminuter) och placerade sig även bra i skytteligan med sina 18 fullträffar.

Kristopher “Kris” Beech (HV71) - En till kanadensare som har en lite bredare repertoar än Lee Goren, men som ändå “krigar” på isen (116 utvisningsminuter) och som dessutom tryckt dit 17 mål.

Daniel Widing (Brynäs) - En europeisk Power Forward som blandar hög fart och intensitet med fysiskt spel och pålitligt målskytte. Har för andra året i rad presterat mycket bra Power Forward-statistik med sina 23 mål och 97 utvisningsminuter denna säsong och 2007/2008 hade Daniel Widing 23 mål och 99 utvisningsminuter.

Tomi Kallio (Frölunda) - Finland´s bidrag i denna kategori och Tomi Kallio har på senare år kompletterat sin tidigare renodlade poäng-producerande spelstil med att bli mer och mer elak. 18 mål och 103 utvisningsminuter för två säsonger sedan (2006/2007) och 17 mål med 95 utvisningsminuter denna säsong.

Hedersomnämnande till Martin Thörnberg (HV71) - 27 fullträffar denna säsong och med 88 utvisningsminuter och även till Per-Åge Skröder (Modo) - 30 mål och 78 utvisningsminuter. Båda spelarna är egentligen lite för småväxta och inte tillräckligt elaka eller kraftfulla i sitt spel, men som sagt… ett hederomnämnande för bra Power Forward-statistik

Vinnaren som årets Power Forward i Elitserien 2008/2009 utses inom kort… och GrrrHockey´s läsare är givetvis välkomna att kommentera för att motivera en vinnare.

I vår fortsättning här gällande bevakning av Sverige´s fysiskt spelande spelare i NHL så såg vi Andreas Lilja (Detroit Red Wings) kasta handskarna i nattens möte mellan Detroit Red Wings och Nashville Predators.

Det var ingen rolig match för Andreas Lilja & Co… 5-0 i baken redan i den första perioden och sedan då i mitten av den andra perioden så valde Andreas Lilja att först dela ut en armbåge i bakhuvudet på Shea Weber (Nashville Predators) för att i samma tilltrasslade sekvens också passa på att ge Shea Weber en “face wash” med handsken samtidigt som han drog ner honom i isen bakifrån.

Efter detta var det oundvikligt att inte behöva kasta handskarna och kanske var det också tanken från Andreas Lilja´s sida från början, men han borde nog ha tänkt sig för bättre… Shea Weber är ingen man leker med direkt när det kommer till hockeyfighter. Weber har inte gått jättemånga fighter i NHL (detta var hans 9:e Fighting Major under de tre säsonger i NHL han haft), men han vet definitivt vad det handlar om, vilket Lilja fick erfara med besked.

Ett par svingar uppe på huvudet och sedan tre tunga “uppercuts” varav den sista skickar Lilja på knäna… Lilja fick inte iväg ett försök till slag ens… Detta var hans tredje hockeyslagsmål denna säsong och 12:e totalt i karriären. Det var inte hans bästa direkt…

Andreas Lilja vs Shea Weber


Markus Näslund i en hockeyfight med Ian White och nya coachen John Tortorella borde vara nöjd

Just som vi börjar bevaka och analysera de fysiska svenska spelarna i NHL här på GrrrHockey (2009-02-25: Fysiska svenska spelare i NHL) så ser vi ingen mindre än självaste Markus Näslund (New York Rangers) kasta handskarna i nattens möte mellan just New York Rangers och Toronto Maple Leafs…

Det var första gången på drygt 15 år och det är endast den andra hockeyfighten Markus Näslund gått i NHL. Den första var i december 1993 då Markus Näslund representerade Pittsburgh Penguins och fighten gick han mot Randy Cunneyworth (Hartford Whalers).

Man kan verkligen förstå hur taggad Näslund var inför denna match. Som högavlönat nyförvärv i New York Rangers inför denna säsong och som kanske inte helt levt upp till förväntningar av allt från fans, till ledningen och sig själv… Nu med ny coach bakom bänken i John Tortorella var det verkligen rätt tillfälle att visa att han vill kämpa för sitt New York Rangers.

Skön sekvens efter fighten när just nya coachen John Tortorella till sin lika nya assisterande coach Jim Schoenfeld leende utrryckte ordet “almighty” och skrattade lite… Underbart av Näslund att stå upp framför motståndarkassen och trycka tillbaka Ian White (Toronto Maple Leafs) som börjda knuffa Näslund efter en avblåsning framför Toronto´s målbur och för att till slut kasta handskarna.

Nu blev det ju inte mycket till fight, då Näslund mest höll i Ian White, men de signaler Näslund skickar till de egna lagkamraterna, de nya coacherna, fans och media… Det var riktigt stort av Markus.

Markus Näslund vs Ian White