Det var ett oväntat drag av Chris Simon att gå från NHL och Minnesota Wild till det ryska laget Vityaz Chekhov i KHL nu i våras. Men med tanke på att Chris Simon haft en hel del problem i NHL med bland annat överfallet på Ryan Hollweg, som då spelade i New York Rangers, men som i dag och den kommande NHL-säsongen kommer att representera Toronto Maple Leafs (2008-09-06: Chris Simon… vad gör du?) och andra incidenter som lett till avstängningar samt att Chris Simon har uppnått en hyfsat respektabel ålder (född 1972) så är det kanske inte så konstigt trots allt att han väljer att avsluta karriären med ett äventyr i Ryssland och KHL. Det är ju en hel del pengar inblandade också vilket så klart påverkar…
I Tisdags var det dags för debuten och när han fick en tjuvsmäll av Mikhail Fedoseev (HC MVD) i samband med ett gruff mellan Darcy Verot (Vityaz Chekhov) och Alexei Krovopuskov (HC MVD) så gav han Fedoseev vad han förtjänade.
Chris Simon vs Mikhail Fedoseev i seriepremiären i KHL
Det är inte bara Chris Simon som presenterat sig i KHL, även Martin Grenier (Traktor Chelyabinsk) och ovan nämnde Darcy Verot (Vityaz Chekhov) tog sig an varsin ryss i Sergei Zhukov (Lokomotiv Yaroslavl) respektive Alexei Krovopuskov (HC MVD).
Darcy Verot vs Alexei Krovopuskov
Martin Grenier vs Sergei Zhukov
En hel del fart och fläkt i KHL med andra ord och vi får säkert anledning till att återkomma österut under säsongen
Magnus Wernblom (Modo) mot Johan Andersson (Timrå) i en hockeyfight
Försäsongen är i sitt skutskede och snart drar Elitserien i gång. Timrå och Modo möttes i Onsdags och det var skönt att se att försäsongsmatcher kan innehålla så pass mycket passion, glöd och aggressivitet. Lovar gott inför säsongen, tycker vi här på GrrrHockey.
Magnus Wernblom (Modo) mot Johan Andersson (Timrå) i en hockeyfight
Förutom att en domare blev olyckligt knockad av en tackling så såg vi Magnus Wernblom (Modo) och Johan Andersson (Timrå) kasta handskarna och göra upp med nävarna. Det är ju inte helt vanligt att spelare i Elitserien väljer att just kasta handskarna i och med att de tblir automatiskt matchstraff etc… Så vi är ju vana att mest få se lite kuddkrig på hemmaplan här, men i detta fall så gick man faktisk thela vägen, stort!
Tacklingar fick vi också se och nyförvärvet i Timrå, Toni Mäkiaho, som enligt rykten skall vara en elak och tufft spelande forward levererade i sin första match. Toni Mäkiaho har under karriären visat på bra målsinne och kan komma att bli en GrrrHockey-favorit under säsongen och kanske kan han vara något av en Power Forward… hmmm… vi får se.
Även nye lagkaptenen Per Styf (Timrå) delade ut en skön tackling.
Jonathan “Jonte” Hedström i Timrå verkade trivas också
I våras frågade Phoenix Coyotes General Manager Don Maloney några av veteranerna i laget, Shane Doan och Ed Jovanovski, om de tyckte att laget behövde mer tuffhet och båda svarade “absolut”.
Och mer tuffhet till laget är precis vad klubben nu knytit till sig och man kan nu ställa ett av de hårdaste NHL-lagen på isen till den kommande säsongen.
Phoenix Coyotes har alltså varit mycket aktiva med att knyta till sig några av de tuffaste spelarna i NHL. Ett av många nya ansikten i Phoenix Coyotes är Brian McGrattan som i somras kom från Ottawa Senators.
- Det är tufft för mig i Eastern Conference för ingen törs slåss mot mig och jag fick bara ett par minuters istid per match, säger Brian McGrattan till The Arizona Republic i samband med att det nya kontraketet blev klart. Brian McGrattan tyckte att han stod still i karriären och välkomnade klubbytet, men är samtidigt tacksam för att Ottawa Senators givit honom chansen att ta sig till NHL.
Brian McGrattan spelade bara 38 matcher i sin sista säsong i Ottawa Senators och lyckades bara skrapa ihop 46 utvisningsminuter (varav 8 Fighting Majors). Långt ifrån de siffror han stormade in i NHL med under sin “Rookie-säsong” 2005/2006 då han av många (bland annat ProHockey här på hemmaplan) blev utsedd till den säsongens bästa hockeyfighter. 60 matcher blev det då och han gjorde faktiskt 5 poäng (2 mål och 3 assist) samt satt av 141 utvisningsminuter (19 Fighting Majors).
Kan han få karriären att lyfta i öknen på västkusten? Här på GrrrHockey hoppas vi det i alla fall.
Brian McGrattan i sina gamla klubbfärger då han representerade Ottawa Senators
Brian McGrattan mot Colton Orr i New York Rangers i en av förra säsongens bästa hockeyfighter
Utöver McGrattan har Phoenix Coyotes dessutom värvat Todd Fedoruk under sommaren. Även om Todd Fedoruk inte är samma Todd Fedoruk i dag som för några år sedan så är det ändå en mycket fysiskt och aggressiv spelare man lagt handskarna på…
Todd Fedoruk har, som de flesta vet, på senare år råkat ut för en mängd skador, varav många under slagsmål på isen, men verkar likt en katt ha minst nio liv. När han nu behåller handskarna på mer och mer så har han också kunnat producera mer och mer i målprotokollet och den senaste säsongen som han spenderade i Dallas samt Minnesota så nådde han också sin hittills högsta notering för gjorda mål under en säsong i NHL med sina 6 fullträffar.
Todd Fedoruk har inte helt slutat kastat handskarna heller, men det blir inte lika frekvent som tidigare, men under den senaste säsongen blev det i alla fall 9 hockeyfighter.
Sin bästa fight gick han mot Jeff Cowan (VAN) där han totalt dominerer fighten från början till slut.
Todd Fedoruk gör sin bästa fight för säsongen (2007/2008)
Phoenix Coyotes har ju även som bekant värvat Olli Jokinen och Garth Murray som kom tillsammans med till Phoenix Coyotes från Florida Panthers nu under sommaren och Garth Murray har kanske inte varit lika ambitiös i NHL som han varit i AHL med att kasta handskarna, men kommer garanterat att ställa upp om det behövs under den kommande säsongen. Har under sina 106 NHL-matcher så här långt i karriären i alla fall gått 13 hockeyfighter.
Olli Jokinen är ju ingen “buse” direkt, men nog vet han hur han ska använda sina 192 cm och 99 kg så att det känns ordentligt hos motståndarna. Jokinen har under karriären så här långt skrapat ihop 727 utvisningsminuter som inkluderar 22 Fighting Majors…
Under sommaren har även Francis Lessard skrivit på för Coyotes och Francis Lessard är ingen “duvunge”… Han har senaste säsongerna varit i AHL och de senaste tre säsongerna där har han gått 43 hockeyfighter… Innan dess spelade han faktiskt i NHL och gjorde 91 matcher för Atlanta Thrashers och mäktade där med 27 hockeyfighter…
Med dessa nya tuffa spelare i laget så kompletterar Phoenix Coyotes en redan bra besättning med fysiska spelare som:
Daniel Carcillo - Skrev nyligen på ett 2-årskontrakt med klubben och som stormade in i ligan förra säsongen med att vinna “utvisningsligan” på respektabla 324 utvisningsminuter (19 Fighting Majors) och 109 tacklingar på 57 matcher.
Derek Morris - 24 Fighting Majors och 760 utvisningsminuter på 725 matcher i NHL.
Ed Jovanovski - 44 Fighting Majors och 1 313 utvisningsminuter på 879 matcher i NHL.
Shane Doan - 33 Fighting Majors och 877 utvisningsminuter på 915 matcher i NHL.
Så nog kommer motståndarlagen att få behöva se upp en aning den kommande säsongen när de besöker eller får besök av Phoenix…
Aaron Downey (DET) förlängde nu i veckan som gick sitt kontrakt med Detroit Red Wings med vilka han också vann Stanley Cup nu i somras. Aaron Downey fick ett 1-årskontakt över nästa säsong, vilket känns skönt att vi får se en bra hockeyfighter även nästa säsong för Stanley Cup-försvararna.
Han fick dock inte spela en enda match i slutspelet, men gjorde 56 grundserie-matcher för laget vilket kvalificerade honom för att få sitt namn inristat i Stanley Cup-pokalen.
På sina 56 matcher noterades han för 3 assist och 116 utvisningsminuter (10 Fighting Major´s). Att han kastade handskarna vid tio tillfällen under grundserien gjorde faktiskt att han tangerade sin högsta notering från 2001/2002 och mer imponerande var att han inte förlorade en enda fight förra säsongen och då gick han ändå upp mot tuffingar som George Parros (ANA), Todd Fedoruk (PHO) och Jody Shelley (SJ) bara för att nämna några.
Här är en minnesvärd fight mot Jesse Boulerice då Aaron Downey går segrande ur striden
Patric Blomdahl och denna säsong i Frölunda - vad kan vi förvänta oss?
Nu sparkar vi i gång GrrrHockey igen och innan vi sätter tänderna i alla spektakulära värvningar och spelartransaktioner som gjorts under sommaren här hemma (Elitserien och Allsvenskan) och i NHL så tänkte vi ta en närmare titt på den pågående försäsongsturneringen Nordic Trophy som går av stapeln runt om i en massa orter i både Finland och Sverige i skrivande stund och vi är väl halvvägs in i denna turnering just nu.
Vi kikade lite i utvisningsligan där Patric Blomdahl (Frölunda) ligger på andraplats med 22 utvisningsminuter på 4 matcher.
Patric Blomdahl är ju känd som en spelare som gärna smäller på ordentligt och spelar fysiskt tufft och aggressivt, men vad har hänt med honom i sin nya klubb? Han spelar ju som bekant numer i Frölunda efter lite drygt 3 säsonger i Linköping.
På fyra matcher för sin nya klubb i Nordic Trophy-turneringen har han som sagt dragit på sig 22 utvisningsminuter, men vad är det för utvisningar han tagit egentligen?
2 stycken utvisningar för “Tripping”… En två-minutare för “Slashing”… En “Hooking” som gav 2 minuter… Sedan en “Interference” 2 minuter och till sist en 2+10 för “Checking from behind”…
Ingen, “Roughing”, “Boarding”, “Charging” eller “Fighting…” etc… utan bara lata och fega pajas-utvisningar… Näe, det håller inte om man ska vara populär här på GrrrHockey…
Vi får hoppas Blomdahl rycker upp sig tills dess att Elitserien startar…
Mer om GrrrHockey´s bevakning av Patric Blomdahl här: Patric Blomdahl
Ok, lite sent här, men det tar tid att smälta en hel NHL-säsong…
Detroit Red Wings… Värdiga mästare? Absolut! Rätt lag vann? Absolut? Klassisk final-serie? Njae… Det var någonting som gjorde att final-matcherna aldrig lyfte ordentligt… Detroit tillät aldrig Pittsburgh Penguins att spela ut samtidigt som vi på GrrrHockey saknade det passionerade desperata fysiska spelet… Det var stundtals för mycket “schack” på något sätt…
Undantag fanns givetvis med Niklas Kronwall som i de första matcherna i finalerna bjöd på skönt GrrrHockey-godis…
Brooks Orpik infriade också förväntningarna då vi lyfte fram bland andra honom inför finalerna (2008-05-24: Final i Stanley Cup (NHL) mellan Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings). Brooks Orpik delade ut flest tacklingar av alla i final-serien (40 tacklingar på 6 matcher) och mäktade med hela 11 tacklingar i den sista matchen.
Niklas Kronwall och Brooks Orpik var de som stod för det fysiska spelet under finalerna i Stanley Cup 2008
Snygg gest av Nicklas Lidström att ge veteranen Dallas Drake Stanley Cup-pokalen som första spelare efter att han själv lyft den. Sedan gick pokalen ett antal varv runt spelare och ledare, men det blir ju inte den där riktiga fest-stämningen när ett lag avgör på bortaplan. Det blev ju ganska snabbt tomt på läktare och inte så mycket konfetti eller fyrverkerier heller av förståeliga skäl…
Nicklas Lidström och Dallas Drake firar triumfen och lyfter Stanley Cup-pokalen 2008
Väl på hemmaplan i Detroit senare fick man dock fira på ett mer festligt sätt med mängder av supportrar. Tusentals människor kantade gatorna när Detroit Red Wings parad gled genom stadens gator. Drygt 1 400 000 människor visade sin uppskattning och många av Detroit-spelarna var rejält tagna och fick kämpa tillbaka tårar.
Tydligen gick det också ganska vilt till då några av spelarna festade till det lite på Chris Chelios egen restaurang “Cheli’s Chili Bar” och Stanley Cup-pokalen ska då ha fått en mindre buckla… fast inte mer allvarligt att man kunde fixa till den.
Henrik Zetterberg tog med sig sin Conn Smyth Trophy som han fick i och med att han blev utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare… stort, respekt!
Henrik Zetterberg med sin Conn Smythe Trophy-pokal under paraden i Detroit under Stanley Cup 2008
Grattis Detroit Red Wings - Stanley Cup-mästare 2007/2008!
Nu väntar en spännande “Silly Season” med många spelarbyten och förhandlingar med “Free Agents” och detta kommer vi givetvis att följa här på GrrrHockey!
GrrrHockey önskar alla läsare en trevlig sommar och semester!
Nicklas Lidström hade en mycket olycklig femte finalmatch då han var inne på samtliga baklängesmål (förutom Niklas Kronwall´s självmål) och hade ett mycket tveksamt ingripande vid Pittsburgh´s kvittering med 35 sekunder kvar av matchen…
Att det här skulle bli en klassisk finalserie var vi på GrrrHockey inne på tidigare här, men har den “profetian” infriats?
Njae… kanske inte, men nog blev det drastiskt mycket mer dramatik i denna finalserie i och med övertidsvinsten Pittsburgh krigade till sig senast!
Att man “tappade” Stanley Cup-bucklan i slutsekunderna kan nog spöka till det ordentligt i nerverna även för de rutinerade rink-rävarna i Detroit. Och var det inte den mest rutinerade av alla som vek ner sig med 35 sekunder kvar till “champagne” då Nicklas Lidström hamnade på “mellis” i sarghörnet och blev “tunnlad” för att sekunden senare inse att han lämnat sin backplats och stolpe och tillät Maxime Talbot trycka in pucken till kvittering 3-3…
Hmmm… inte helt optimalt kanske… Hade Lidström istället stannat vid sin stolpe hade han lätt kunnat styra undan kvitteringen och som gammalt klassiskt hockey-ordspråk lyder… “man gör inte mål från sarghörnen”… Låt motståndaren stå där och var kall och vänta ut honom… Lidström var dock tagen av stundens allvar och beslutade sig för att ge sig ut på en mycket olycklig utflykt…
Lidström hade en för övrigt mycket olycklig match… Han var inne på alla baklänges mål förutom då Kronwall skickade in pucken i egen “kasse”…
Både match 4 och match 5 har annars varit utan desperation och frenesi… Varför? Detroit lyckades just med hjälp av just desperat spel att kvittera och ta ledningen i tredje perioden i match 5… Varför spelar man inte med samma passion inledningsvis… i mitten av matchen… och slutet av matchen?
Kan det ha med en eventuell “mättnad” att göra från Detroit´s håll? Här på GrrrHockey har vi varit inne på att “motivation slår klass” och med tanke på att Pittsburgh har både motivation och klass så borde man alltså dra det längsta stråt i denna matchserie… men är det verkligen möjligt? Vänder Pittsburgh detta?
Ja, varför inte… Detroit har stundtals sett ut att ha börjat “knäa” en aning… Snudd på “soppa-torsk” stundtals… Mättnad?
Ryan Malone i Pittsburgh ser allt annat än mätt ut… Han fick ju näsan knäckt av Kronwall tidigare i final-serien här, men han krigar på och nu senast fick han ett slagskott från en medspelare i ansiktet och näsan fick sig en ny törn… Han skulle in framför Chris Osgood och skymma… men backen, en bit innan för offensiv blålinje, slänger i väg ett slagskott på tok för högt och träffar en medspelare i huvudet… sådant ska väl ändå inte hända i en Stanley Cup-final? Kanske i division 4 eller liknande…
Snart nedsläpp i den sjätte matchen i finalen och nu tillbaka i Pittsburgh… Kan “pingvinerna” med positiv attityd från matchen senast och på hemmaplan forcera det här till en sjunde avgörande match?
Absolut!
Kanske… kanske får vi även se Evgeni Malkin göra “en Kovalchuk” också…
Några heta duster i finalmatch 3 mellan Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings
Det blev en ganska lam tillställning i Pittsburgh då Stanley Cup-finalen flyttade till Mellon Arena. Inledningsvis inte alls särskilt intensivt eller energiskt… Det dröjde faktiskt till halva den tredje perioden då tempot kändes som en riktig Stanley Cup-final…
Verkligen inget skönspel heller i denna match då det mest liknade “flipper” med puckar och spelare som studsade lite hit och dit… Från Detroit Red Wings sida var det riktigt okoncentrerat med otaliga felpassar och dräll med pucken och de var tveksamma in i närkamper etc…
Det kostade också då Sidney Crosby hittade rätt två gånger med pucken bakom Chris Osgood… 2-o till hemmalaget och Detroit som mest påmint om övernaturliga varelser såg helt plötsligt mänskliga ut… även Osgood!
När Crosby hade lite flytpuckar som studsade rätt så hade Johan Franzén en ruskigt grym balja! In över offensiv blålinje och drar ett par motståndare för att seden komma in nära målvakten Marc-André Fleury och lyfter den snyggt upp i taket… Riktigt bra prestation! På tal om Fleury så vaknade han verkligen på rätt sida inför denna match och visade att han hör hemma på den här nivån, vilket det kanske varit lite si och så med i de tidigare två final-matcherna…
Det fysiska spelet då?
Jo, det fanns väl en del godbitar som till exempel då Kris Draper tryckte dit en förvisso väldigt låg tackling (var det inte 2 minuter för Clipping?) på Sidney Crosby som gjorde en tvättäkta piruett, men klarade sig helskinnad som tur var…
Pavel Datsyk tryckte dit en skön tackling på Ryan Malone, men även den var lite tveksam… var det blåst innan?
Äntligen bidrog Gary Roberts med någonting vettigt… Hans tackling på Andreas Lilja i Detroit´s ena defensiva sarghörn ledde så småningom till Adam Hall´s mål och matchen var mer eller mindre avgjord.
Som vi var inne på här på GrrrHockey innan matchen så måste Pittsburgh hitta ett momedel mot Detroit och det gjorde man, men vad var motmedlet? Hur som helst hittade man en väg att vinna och finalen lever i högsta grad, kul!
Två matcher (av fyra?) spelade av finalen i Stanley Cup-slutspelet och frågan är vilket motmedel Pittsburgh Penguins måste skaka fram… Detroit Red Wings ser verkligen oförskämt starka ut…
I den senaste (den andra) matchen så fanns där i alla fall intensiteten inledningsvis i matchen som man verkligen saknade i första matchen. Det var nästan så att det påminde om förra årets intensiva finalmatcher mellan Anaheim Ducks och Ottawa Senators där det med avtryck osade både passion och aggression…
Niklas Kronwall var i farten som vanligt och lyckades nästan överträffa sig själv från den första matchen (då han bröt näsan på Ryan Malone med en tackling) och levererade ett antal minnesvärda tacklingar även i denna match.
I första perioden sänkte han Jarkko Ruutu med sin patenterade “open ice hit” på offensiv blålinje och vad sur han blev Ruutu… På reprisen av tacklingen ser man hur han börjar tjata och munnan går i ett, innan han ens hunnit landa på isen efter tacklingen…
Senare i matchen var det Tyler Kennedy som fick känna på hur det är att vända upp med pucken “på egen blå” och få axeln med nummer 55 intryckt i ansiktet…
Niklas Kronwall, Detroit Red Wings med ett par hockeytacklingar
Efter den första matchen hade vi här på GrrrHockey förhoppningar och föraningar om att Darren McCarty och Georges Laraque skulle kunna gå en rond eller två utan handskar i denna final-serie, men så går båda och blir bänkade i den andra matchen…
Pittsburgh´s Power Forward Gary Roberts var i alla fall tillbaka, men lyckades väl inte med så mycket mer än fula tilltag… Bland annat det fula påhoppet på Johan Franzén…
Näe, i kväll (i natt) är det dags för match 3 i denna final och med Pittsburgh på hemmaplan får vi hoppas att det blir lite mer nerv i denna match-serie och att Pittsburgh just hittar motmedlet och kan reducera till 1-2 i matcher… Annars kan denna slutspelsfest snabbt vara över redan till helgen…
